måndag 1 februari 2010

174 Dej, ljusens Fader, vare pris




1. Dej, ljusens Fader, vare pris: 
jag fick till rikedom 
det ord som gör den fromme vis 
och gör den vise from. 

2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du 
i detta dyra ord 
till mej som går, ett barn ännu, 
o Fader, på din jord! 

3. Väl har naturens rika prakt 
med tusen stämmors ljud 
till min försagda tanke sagt 
att du är stor, o Gud. 

4. Din väldighet, ditt majestät, 
ditt underfulla råd 
jag såg i solens höga fjät 
och gräsets minsta tråd. 

5. Dock låg för mej din mening skymd, 
ditt hjärta jag ej fann 
och i en mörk, oändlig rymd 
jag som ett stoft försvann. 

6. Men gryning blev kring Sinai, 
på Tabor uppgick dag, 
och själen såg, från töcken fri, 
din lag, ditt välbehag. 

7. Förklarat för mitt samvete 
stod helighetens bud. 
Till hjärtat flöt hugsvalelse 
med nådens milda ljud. 

8. Och tidens kval fick sammanhang 
med evighetens tröst, 
och himlarösters återklang 
blev hörd i jordiskt bröst. 

9. O människa, det är dej sagt 
vad Gud av dej begär! 
Vad han så på ditt hjärta lagt 
din egen sällhet är. 

10. I enfald och i ödmjukhet 
håll dej till Herrens ord, 
och låt, när du hans vilja vet, 
hans vilja här bli gjord. 

11. Du genom Kristus allt förmår, 
som själv dej mäktig gör, 
när dej hans Ande leda får 
och dej hans kärlek rör. 

12. Sann tro på Gud och på hans ord 
och kraft att göra gott 
och frid i himmel och på jord 
är kristnas kall och lott. 

13. Till denna lott, till detta kall 
mej nåd, o Jesus, giv. 
Då vet jag vad jag göra skall 
att få ett evigt liv. 

*14. I dej är Faderns välbehag, 
i dej vår salighet, 
o Jesus Krist, i går, i dag 
och i all evighet.


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
Musik: Tysk 1710

Inga kommentarer: