178 Än vårdar och föder

 

1. Än vårdar och föder

vår herde sin hjord,

oss styrker och stöder

med sanningens ord.

Se, dukat är bordet

med himmelens bröd,
en läkedom vordet

mot synder och nöd.

Och Anden oss renar

i döpelsens bad,

med Gud oss förenar,

att bo i den stad

där Kristus är Konung!

Halleluja!

2. Som stjärnornas skara

i midnattens väkt,

så tallös ska vara,

o Sion, din släkt,

som talet av droppar

i daggens mängd,

som blommor och knoppar

i sommarens ängd.

Ett folk såsom sanden

vid havets strand

Gud leder vid handen

till löftenas land:

det himmelska Kanaan!

Halleluja!

*3. Upp, Sion, att prisa

och lova din Gud

och hörsamhet visa

hans heliga bud.

Hans under vi skådat,

hans sanning vi sport,

han har oss benådat

och saliga gjort.

Se, jorden förbrinner

och himlen förgår

som blomstren försvinner -

Guds ord dock består.

Och evigt förblir det.

Halleluja!

Text: Svante Alin 1906 (54 år), bearb.

Musik: Dansk ("Vad ljus över griften"), alt. A.H. 1991

S Alin: