520 Nåden, nåden, den är fri

1. Nåden, nåden den är fri,
alla vill den bjuda, kalla.
Vem som helst kan salig bli,
nåden räcker till för alla.
Märk blott, att vid nådatronen
är ej fråga om personen.

2. Den som här fått namn av lärd,
mycket verkat, tänkt och skrivit,
och den som i denna värld
dömd från liv och ära blivit,
måste båda, märk det ena,
frälsas av Guds nåd allena.

3. Den som mer än tjugo år
under Moses aga sutit
och mång´ bitter bättringstår
uppå magra kinder gjutit,
måste i sin otro lida.
Rövarn frälsas vid hans sida.

4. Egen änglaärbarhet,
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet,
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.

5. Den som här med verk och ord
sej på Herrens barn försyndat,
liksom den som Kristi hjord
jämt till hjälp och bistånd skyndat,
måste inför Herren ligga
och om samma nåd få tigga.

6. Den som Gud och salighet
efter mänskotankar mäter
och i sin förmätenhet
Ordets ledstång helt förgäter,
måste låta Skriften råda,
måste låta Gud benåda.

7. Den som sett Guds härlighet
och som värmts av nådesolen,
men numer av hövlighet
ej går fram till nådastolen
utan kvar på förgårn sitter,
gör sin tid i otid bitter.

8. Den som ser sin fattigdom
och är över synden vaken,
men vill se sej mera tom,
mera fattig, arm och naken,
förrän nåden tro han vågar
- o hur fåfängt han sej plågar!

9. Ingen självförsakelse,
ingen smälek, ingen ära,
inget eget arbete,
vad slags namn det månde bära,
kan förvärva själen prydnad.
Det kan endast Sonens lydnad.

10. Salig den som då går fram
och på nåden dristigt vågar
och som endast med Guds Lamm
sej i denna sak befrågar.
Ty det är för alla skrivet
att den Sonen har, har livet.  

Text: Lars Thorstensson Nyberg 1748 (28 år), bearb. 1860, 1985, 2010
Musik: Johann Rudolph Ahle