1. Hur ska vi rätt dej prisa,
o Gud, för all din nåd?
Hur ska vi rätt bevisa
vårt tack i verk och råd?
Ej mäktar hjärtat skatta
vad gott av dej vi sport,
ej tanken se och fatta
vad oss din kärlek gjort!
2. De blev till slut förgångna,
de långa sorgeår,
då människor hölls fångna
i ovissheten svår,
då tomma mänskofunder
trängt undan Herrens ord
och rubbat hoppets grunder
och inskränkt Herrens bord.
3. Välsignad vare Herren,
som frälst sin lilla hjord!
Nu nära liksom fjärran
bor rikligen hans ord.
I slott och koja lika
finns salighetens tröst,
och fattiga och rika
kan höra nådens röst.
4. Men lär oss därpå akta,
o Gud, i denna tid,
ditt ord med flit betrakta
och fasta stå därvid,
att oss ej går än värre
och dubbelt straff vi får,
när i ditt ljus, o Herre,
vi ändå inte går!
5. Låt din församling vaken
bevara vad den fått!
Låt varje ljus i staken
stå kvar hos oss för gott!
När lagen oss fått döma,
så att var mun blir stum,
låt nåd och frid få strömma
med evangelium!
6. O Gud, vår Fader käre,
håll över oss din hand,
och rika frukter bäre
ditt ord i stad och land!
Det ljus du återväckte
må alltid lysa här,
så släkte efter släkte
får se dej som du är!
Text. v. 1-4, 6 Johan Ludvig Runeberg v. 5 A.H. 2012
Melodi: Melchior Teschner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar