1. Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mej talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min Herde, gick för mej i döden,
men han lever i all evighet,
//: sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet ://
2. Allt vad vi på färden kan behöva,
allt för evigt har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mej igen.
När långt borta tycks mej vännen kära,
jag då minns hans ord: en liten tid,
//: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid ://
Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), bearb.
Se vidare Anders Dahlströms påskpsalm "När på Tomas Segerfursten tänker".
Musik: Dansk(?), ur Ahnfelts sånger 1868
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar