261 Stå upp, o Sion, och lovsjung

1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, Profet och Kung!
Du hans stjärna skådar,
stäm upp i helig fröjd din röst,
glädjerik hon bådar
att kommen är, till världens tröst,
Herren, som benådar
vart förkrossat bröst.

2. Hur skön och klar för oss hon går!
Vi följer hennes ljusa spår,
följer med de visa
att dej med våra läppars ljud,
Herre Jesus, prisa
och ödmjukt hylla dina bud.
Må du nåd bevisa,
du all kärleks Gud!

3. I nåd, o Herre, ta emot
vad vi nu lägger för din fot.
Våra gåvor blive
ej myrra, guld och rökelse.
Vi vårt hjärta give
åt dej, o Gud, vår Frälsare!
Själv du där upplive
tro och helgelse.

4. Ditt ord må, Jesus, varje år
bli stjärnan i vars sken vi går.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära

till vårt hjärta frid.

5. Lys, helga stjärna, mild och ren,
kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän må böjas
vid Jesu nådefulla röst,
alla böner höjas
i Jesu namn, med hopp och tröst,
och hans kärlek röjas
klart i alla bröst.

Text: Johan Olof Wallin 1811-1818 (32-39 år) "Statt upp, o Sion", ngt bearb. 

Musik: Senmedeltida julvisa / Wittenberg 1529, jfr In dulci jubilo 

Johan Olof Wallin ville inte ta in den "makaroniska" (blandspråkliga) psalmen In dulci jubilo i sin psalmbok, där latinet för första gången sedan reformationen 300 år tidigare helt bannlystes från psalmboken. Men han filade nästan hela 1810-talet på denna nydiktade psalm som 1819 infördes till samma medeltida melodi, känd även från 1400-talsuret i Lunds domkyrka.

Även denna psalm blev omtyckt och gärna sjungen (fast In dulci jubilo kom tillbaka i psalmboken fr o m 1937). Särskilt de två sista verserna: "Ditt ord, o Jesu, bliva må" resp. "Lys, helga stjärna" har flitigt sjungits i våra kyrkor som predikstols- eller avslutningspsalm. Den sista versen passar ju också väl till Trettonhelgens funktion som Svenska kyrkans och EFS:s stora "missionshelg".

Johan Olof Wallin: