1. Du gav mej, o Herre, en teg av din jord
som jag nu min egen får kalla.
Du gav mej ett värv och ett bröd för mitt bord.
Här lever jag trygg på ditt mäktiga ord,
hur tid än kan växla och svalla.
Här reddes mitt bo,
här njuter jag ro
och får i din hand mej befalla.
2. Av framfarna släkten som sentida arv
jag mottog den mark som jag plöjer.
Där stenar de brutit, där går nu min harv
i åkrarnas mylla sitt fredliga varv,
dock högre min tanke sej höjer.
För allt är ett lån
därovanifrån,
din kärlek i allting sej röjer.
3. Så lär mej att motta, o Gud, ur din hand
välsignelsens dagliga gåva,
att tacka för regnet som vattnar mitt land,
för solsken och värme i sommarens brand,
för skördar och bärgning dej lova.
Vad mäktar väl jag?
Din vilja är lag;
det växer fast vi måste sova.
4. Så lär mej då också att dej till behag
förvalta det pund mej blev givet,
att fylla med frimodig gärning min dag,
att hjälpa och värna om den som är svag,
att älska, för därav går livet.
Och ge mej till sist
ett namn, Herre Krist,
som är i din livsbok inskrivet.
Text: Carl Reinhold Sundell 1934 (77 år), ngt bearb. 1986, 2016
Musik: Knud Jeppesen 1951 (59 år)
C R Sundell:
K Jeppesen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar