717 Ut med dej, du mörka makt

1. Ut med dej, du mörka makt!
Hädan ska du vika!
Jag har hört vad Jesus sagt,
vill ej honom svika.
Bort från mej!
Jag vill ej
låta dej regera,
lyssna på dej mera.

2.Skulle väl min själ och kropp,
som blev Gud så dyra,
åt begären offras opp?
Nej, jag vill mej styra.
För jag vet,
hör du det,
var den leken slutar:
bakom satans knutar.

3. Är mitt hjärta ej för gott
för den ondes sinne?
Har min Jesus inte fått
kungamakt därinne?
Han mej är
alltför kär,
alltför god att mista,
vad som än ska brista.

4. Är ej varje kroppens lem
något Gud ska äga?
Skulle jag då bruka dem
på den ondes vägar?
Nej, jag vill
allting till
Herren överlämna,
allt för honom nämna.

5. Om än ej min kraft är stor,
frestaren ska vika
när jag håller fram Guds ord,
Jesus ska ej svika.
Av hans sår
kraft jag får,
så jag seger vinner
och en utväg finner.


6. Att min livstid slösa bort,
himlens fröjd förspilla
och för syndens fröjd så kort
må för evigt illa
som bisarr
satansnarr,
som hin själv fått skruda
- det ska Gud förbjuda!

Text: Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H. 15/2 2016