Alt. koral:
1. För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja!
Halleluja!
2. Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja!
Halleluja!
3. Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja!
Halleluja!
4. O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!
5. Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja!
Halleluja!
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja!
Halleluja!
2. Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja!
Halleluja!
3. Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja!
Halleluja!
4. O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!
5. Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja!
Halleluja!
Text (=SvPs1986 nr 171): William Walsham How 1864 (40 år) ("For all the saints"), sv. övers. Nathan Söderblom 1911 (45 år)
Musik: Joseph Barnby 1868 (30 år), alt Ralph Vaughan Williams 1906 (34 år)
Denna ståtliga allhelgonahymn publicerades första gången 1864 i "Hymns for the Saints Day, and other Hymns." Nästan ett halvsekel senare översattes den till svenska av Nathan Söderblom och trycktes på Allhelgonadagen (1.11 1911) i tidskriften Vår lösen. Så tidigt på seklet hade sedan med tända gravljus till allhelgona ännu inte slagit igenom i Sverige och dagen var heller inte allmän helgdag.
Men psalmen Söderblom översatt var den blivande konung Gustav VI Adolfs dåvarande hustrus, kronprinsessan Margaretas, älsklingspsalm. Och sedan hon hastigt avlidit den 1 maj 1920, gravid med sitt sjätte barn, sjöng församlingen den i Storkyrkan vid hennes begravning. Sannolikt bidrog detta till att psalmen året därpå togs in i psalmbokstillägget Nya Psalmer.
Psalmen betonar i hög grad pilgrimsmotivet och kunde lika gärna ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen". Dess uppfordrande innehåll påminner starkt om inledningen av Hebréerbrevet 12. Fjärde strofen är ett exempel på rent retorisk invokation (jfr "O Maria, lär mig dina sånger" eller "Vi hyllar er, sanningens vittnen") och ska inte uppfattas som någon oevangelisk åkallan av helgonen.
Walsham How:
Joseph Barnby:
Ralph Vaughan Williams:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar