433 Bliv kvar hos mig

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröder tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Text (=SvPs1986 nr 189): Henry Francis Lyte 4/9 1847 (54 år) "Abide with me", sv. övers. Oscar Mannström 1920 (45 år)

Musik: William Henry Monk 1861 (38 år)

Denna aftonpsalm kunde lika gärna ha stått under rubriken "Livets gåva och gräns", men har antagligen blivit oftare sjungen så här. Fast kanske den skulle önskas oftare vid exempelvis begravningar, även i Sverige, om man bättre kände till psalmens vemodigt vackra bakgrund. Den skrevs nämligen samma höst som författaren fått besked om sin lungtuberkulos (TBC), inför den av läkare tillrådda avresan söderut mot varmare länder, och samma höst som han slutligen avled i denna sjukdom.

Det berättas att psalmen skrevs på kvällen den 4 september 1847, efter att Lyte hållit sin sista högmässa i sin församling. Oscar Lövgren berättar: "Vid solnedgången samma dag tog L. en promenad neråt havsstranden. Han ville än en gång njuta av den natur, med vilken han under åratal umgåtts. Det var en vacker solnedgång med purpurglans över avlägsna höjder. Och där nere låg hamnen lik en damm av smält guld. Allt hade denna dag givit honom en poetisk ingivelse, som han ville fullfölja. Under aftonen arbetade han flitigt inne på sitt rum. Senare på kvällen lämnade han sin dotter den första utskriften av nämnda psalm". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 409, Gummessons 1964). Enligt andra källor färdigställdes psalmen inte förrän några veckor senare, men den 20 november 1847 avled i varje fall dess författare nära Medelhavets stränder, i Nice.

Lyte komponerade även en melodi till sin psalm, men den slogs nästan helt ut av den 14 år senare komponerade koralen av William Henry Monk, som gjorde koralen i enkom för Hymns ancient and modern (1861), då man absolut ville få med Lytes text men inte fann melodin vara helt till belåtenhet.

En mycket speciell sak med denna psalm är att dess första och sista strof sedan 1927 har sjungits vid varje FA-cupfinal i fotboll och sedan 1929 vid varje Challenge cup-final i rugby (båda spelas på Wembley stadium).

H F Lyte i yngre dagar:

W H Monk på äldre dagar: