lördag 22 mars 2014

404 O Kriste, du som ljuset är








1. O Kriste, du som ljuset är, 
dig kan ej mörker bliva när. 
Vi skåda upp i tron till dig, 
när solens ljus fördöljer sig. 

2. Till tröst för alla är du satt. 
Beskydda oss i denna natt, 
att vi i dig må hava ro 
och i din hägnad trygga bo. 

3. När våra ögon sluta sig, 
låt själen njuta frid i dig. 
Ditt ljus oss alltid lyse så, 
att vi i synd ej sova må. 

4. Du frälste oss från synd och skuld 
med korsets död, o Jesu huld. 
Du vorden är vår själatröst: 
så hjälp dem som du återlöst. 

*5. Gud, Fader, Son och Ande, bliv 
oss alltid när och nåd oss giv. 
Den heliga Treenighet 
ske pris och lov i evighet!

Text (=SvPs1937 nr 445): Christe, qui lux es et dies, före 534 (har ibland rent av tillskrivits Ambrosius från 300-talet), tysk övers. Wolfgang Meusslin 1526 (29 år) "Christ der du bist Tag und Licht", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år) "Christe! som ljus och dagen är", bearb. före 1921 (Severin Cavallin?)
Musik: Medeltida hymnmelodi / tysk bearbetning 1568



Den tyska översättningen av den omkring 1500 år gamla latinska hymnen lär Wolfgang Meusslin (sedermera reformert teolog) ha utfört redan som munk i Lixheim, där han börjat studera Luthers skrifter och året efter psalmens författande helt lämnade klostret (1527). Inte bara bibeln utan också mängder av gamla fornkyrkliga hymner översattes vid denna tid till folkspråken - tanken var ju att hela församlingen skulle kunna stämma in med själ och hjärta.

Snart fanns hymnen även på svenska. Så som nedan såg den ut i 1695 års psalmbok, där den svenska texten ganska nära följer den tyska förlagan, även denna med sju strofer:

Christe! som ljus och dagen är,
der mörkret ej kan blifwa när;
Guds Faders ljus det skin i dig,
och allestäds bewisar sig.

Allom till tröst är du uppsatt;
thy wakta oss i denna natt,
att wi må i dig hafwa ro,
och alltid trygge sammanbo.

Den swåra sömn tag oss ifrå,
att fienden oss ej skada må.
Låt ock wårt kött så warda späkt,
att det ju gör, som dig är täckt.

Till sömn wår´ ögon gifwa sig,
wårt hjerta wake dock till dig;
beskärme oss din högra hand,
och löse af wårt syndaband.

O Herre! låt dem icke få
sin wilje, som oss eftergå;
du hafwer ju löst oss igen
från döden med din blod, så ren.

O Herre! tänk ock deruppå,
att djefwulen will oss nederslå;
du är worden wår själatröst,
hjelp dem du hafwer återlöst.

Gif, Gud! det som wi bedje om,
genom din Ande och din Son.
Du är en sann Treenighet,
och regerar i ewighet.

Oscar Lövgrens uppgift i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, att psalmen inte skulle ha funnits med i den karolinska psalmboken är alltså felaktig. Däremot stämmer det att den inte kom med i den wallinska, och i nyare tid återkommer den först i Severin Cavallins Förslag till revision av Swenska Kyrkopsalmboken 1882 och i psalmbokstillägget Nya Psalmer 1921. Därefter har den åter varit en etablerad i vårt land, numera liksom under medeltiden nära förknippad med Tidegärden.

I 1921 års psalmbokstillägg Nya psalmer och i 1937 års psalmbok såg texten ut som ovan (i storstil) - som synes ganska grundligt bearbetad jämfört med Olaus Petris text även om ingen bearbetare anges (kan det möjligen vara den flitige översättaren Severin Cavallin själv som givit oss denna version?). I 1986 års psalmbok har texten bearbetats ytterligare av Britt G Hallqvist.

Wolfgang Meusslin:

Inga kommentarer: