579 Klippa, du som brast för mig

EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN HELIGASTE BLAND TROENDE I VÄRLDEN

1. Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig!
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
blive mig en dubbel bot
emot synd och lagens hot.

2. Med min fromma möda jag
aldrig fylla kan din lag.
Bleve jag i nit ej matt,
gräte jag båd' dag och natt,
står dock syndens fläckar kvar.
Blott i dig jag frälsning har.

3. Intet kan jag giva dig.
Till ditt kors jag sluter mig,
naken dig om kläder ber,
hjälplös upp till nåden ser.
I din livsvåg låt mig tvås,
Herre, annars jag förgås.

4. Vid vart flyktigt andedrag,
och när jag ska dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig!

Text (=SvPs1937 nr 302): Augustus Montague Toplady 1776 (36 år), Betty Ehrenborg-Posse 1856 (43 år), bearb. 1936, 1937

Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)