227 Gör porten hög, gör dörren bred

Alt. koral:


1. Gör porten hög, gör dörren bred
och djupt i stoftet böj dig ned:
din Gud och Frälsare det är
som på ditt hjärta klappar här.
Höj upp din röst med helig fröjd,
stäm upp din sång till himlars höjd:
Dig vare pris, o Jesus kär,
som komma vill och bli mig när!

2. All sällhet Jesus med sig för.
All nåd han dig av hjärta gör.
Hans krona är av helighet,
hans spira av barmhärtighet.
På all din jämmer gör han slut
och all din skuld han plånar ut.
Dig vare pris, o Jesus Krist,
som hjälper mig i all min brist!

3. Du stad är säll, du land står bäst,
som denne konung får till gäst.
I dig finns kärlek, hopp och tro,
då Jesus själv vill hos dig bo.
Han främjar dina verk i nåd
och är dig när i råd och dåd.
Dig vare pris, o Jesus mild,
som från de trogna ej är skild!

4. Gör porten hög, gör dörren bred:
ditt hjärta till hans boning red.
Låt tron han tänt få brinna klar
och vaka, bed och redo var!
Han kommer snart, han närmar sig
att med all nåd bekröna dig.
Dig vare pris, o Jesus kär,
som mig så mild och nådig är!

5. Kom snart till mig, o Jesus kär!
För dig mitt hjärta öppet är.
Kom in med nåd och salighet
och stanna kvar i evighet!
O Jesus, giv en stadig tro
och hjälp mig till din himlaro!
"Jag kommer snart, o kära själ!"
Ja, amen, kom, nu är mig väl.

Text: Georg Weissel 1623 (33 år), bearb. 1642, övers. Jakob Arrhenius 1694, Johan Olof Wallin 1816, ngt bearb.

Musik: Svensk 1697, alt. tysk koral ur Freylinghausens sångbok 1704, ngt utvidgad på slutet, jfr den tyska blåsarversionen nedan:

Texten, som skrevs till invigningen av en kyrka i Königsberg, där Weissel blev kyrkoherde just detta år (1623), utgår ifrån Psaltaren 24, där det mot slutet heter:

Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.

Men Weissel låter varje vers avslutas med ett bönerop, och den femte strofen ("Kom snart till mig, o Jesus kär") är helt och hållet en bön med återklang från Bibelns sista kapitel, Uppenbarelseboken 22: "Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart! Amen, kom, Herre Jesus!"

I Tyskland använder man en pampig dur-melodi till psalmen (se alternativmel. ovan) medan Sverige har en mer mollbetonad men fördenskull inte sorgsen koral. Den används här sällan som "Första-advent-psalm", utan mer vid andra eller tredje söndagen i adventstiden. Men visst kan den egentligen sjungas året runt, även vid kyrkoårets slut, denna böne- och väckelsepsalm från 1600-talet.