tisdag 12 mars 2013

190 En röst, en ljuvlig röst jag hör (psalmen 200 år i år)




1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:
"Stå upp och fira som sej bör
den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus som berömde sej
jag svek dej svårt och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här

den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) 

En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa helst skulle vara långa och räcka några "duklag". Den är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 tydligt evangelisk-luthersk. Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Den senaste officiella psalmbokens beskärning av psalmen - som framförs i Youtube-videon här ovan - är inte så särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta psalmen en del).

Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men den komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och i 1986 års psalmbok satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk 1500-talskoral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna 1800-talstext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral. Men jag klistrar in den tyska här ändå, för den som vill jämföra:



J O Wallin:

Olof Åhlström:


2 kommentarer:

Anonym sa...

Varför "En röst? Ska "Vad ljus över griften" också heta "Ett ljus över griften"? Är gammaldags poesi automatiskt obegriplig?
Och varför "sej"? Det är en fisk! En del sjunger faktiskt fortfarande "sig" med hörbart i. Även om de annars sjunger dej etc, sjunger de ännu några "sig" med i. Som här.

Andreas Holmberg sa...

Nädå, obegripligt är det inte, bara något stolpigt. I den pampiga påskpsalmen dock inte opassande. OBS att "Vad ljus över griften!" står - och även av Hildebrand och mej lämnas - som självständigt utrop. Så icke "Vad röst!" vilket gör det lättare att transformera raden till den enklare och innerligaste ton som jag menar ligger väl i linje med psalmen som helhet. Den botfärdiga och längtande själens bön till sin Frälsare. (Originaltexten finns ju ändå kvar på nätet och i gamla psalmböcker och antologier).

Hur tycker du att versen om Petrus blev? Den som förut började "Likt Petrus jag på villans stig"? Det var för sådana tillfällen jag i denna nätpsalmbok reserverade stavningen mig/dig/sig, så att folk inte alltid skulle sjunga mej/dej/sej oavsett rimställning. Men här arbetade jag bort hela "villans stig", inte för att den var helt obegriplig men för att uttrycket var, ja, stolpigt. Du behöver förstås inte tycka som jag, men nu vet du lite mer om hur jag tänkte.