tisdag 22 januari 2013

10 Min Gud, när jag betänker





1. Min Gud, när jag betänker

vad du har gjort för mej,
vad nåd du städs mej skänker,
jag får ju allt av dej,
då blir jag hjärtligt glader,
då lockas lovet fram:
jag tackar dej, min Fader,
jag tackar dej, Guds Lamm.


2. Du döden för mej smakat,
du mina synder bar,
och över mej du vakat
i alla mina dar.
Vad hade av mej blivit
om du ej handlat så?
Om du ej nåd mej givit
jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig
och går till himmelen.
Jag njuter fröjd otalig
i Gud, min bäste vän.
Han själv skall mej bevara,
hans nåd är alltid ny,
och hotar någon fara
till honom får jag fly.

4. O, skulle jag då sörja
som har en sådan Gud?
Nej, hellre må jag börja
att höja lovets ljud.
Ja, Herren vill jag prisa:
hans nåd och trofasthet
skall bli min nya visa
uti all evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb.
Musik: Ur Hemlandssånger 1877


Sången skrevs ca ett år efter att folkskolläraren Frykman hade återvänt till hembygden Sunne efter att i yngre år verkat som lärare i Grums och Norrköping. Just 1876-1877 gick en kraftig väckelse fram över Sunne-bygden, och Frykman höll skola om dagarna och predikade kvällar och helger. Samtidigt blev han sångförfattare, och alldeles särskilt blev han, som det har sagts, "den kristna glädjens sångare"; han ville ge uttryck för den frälsningsglädje som så många kände när de kom till tro och visshet om sitt barnaskap hos Gud.

Inte minst gäller detta ovanstående lovpsalm, som alltså är en av Frykmans tidigaste sånger och trycktes i Wermlands Allehanda den 24 maj 1876. I fortsättningen komponerade han även ofta melodier till sångerna, men melodin till denna är skapad av signaturen "B" som ingen ännu har lyckats identifiera.


Porträtt av Nils Frykman:

Inga kommentarer: