tisdag 25 december 2012

246 Fröjdas, vart sinne



1. Fröjdas, vart sinne,
julen är inne,
Frälsaren kommen är!
Se, hur nu ljusen
brinner i husen,
prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,
sällhetens sol uppgår.
Herden för hjorden
mänska är vorden.
Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,
Herren ibland oss bor.
Han till de ringa
himlen vill bringa.
Säll den på honom tror!

4. Gamla och unga,
låt oss nu sjunga:
Äran skall Herren ha!
Vitt över jorden
ljude de jorden.
Amen, halleluja!


Text: Nils Frykman 1881 (39 år), bearb. (v. 4) A.H. 2007, 2010. Se även versionen i 1986 års psalmbok, nr 118!
Musik: Theodor Söderberg 1881 (36 år) 

Denna sång som i mer än 100 år sjungits i så många missionshus och frikyrkokapell - inte minst vid församlingarnas julfester - hade ursprungligen rubriken "Julmorgonen" och publicerades med Söderbergs lika glada melodi i Sanningsvittnet "dan före dan före dan" 1881. Den hade då följande slutstrof:

Driv ur mitt hjärta
oro och smärta,
Jesus, ack, bliv hos mig!
Världen må fara,
din vill jag vara
nu och evinnerlig!

Och nuvarande slutstrof löd från början:

Gamla och unga,
låtom oss sjunga:
Ära ske Jehova!
Ljude de orden
vitt över jorden,
amen, halleluja!

Sången finns översatt till engelska och heter då: "Joy bells are ringing", helt i enlighet med originalets stämning av slädfärd efter häst på väg till julottan.

Nils Frykman:

Inga kommentarer: