349 Nu stunden är kommen, o saliga fröjd

 

1. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd,

den stund som bebådad är vorden,

då Anden sej sänker från himmelens höjd

att bygga Guds kyrka på jorden.

Vad tröst och vad trygghet det budet oss bär,

att Hjälparen, sanningens Ande, är här,

som lovats i mästareorden!

2. De fromma som bidat i längtan och hopp

får skåda Guds väldiga under.

Ej löftena glömts under tidernas lopp,

de vilar på klippfasta grunder.

Med tungor av eld ger nu himmelen svar

på brinnande böner och suckan, som var

så tung under tvivlande stunder.

3. Så lyssna till ordet, ni länder och folk -
Guds Ande sej riktar till alla!
När Petrus förkunnar är Anden sin tolk 
och språkliga skrankor får falla.
Trots Babels förbistring man ordet förstår,
och pingstens predikan till själarna når
att väcka och trösta och kalla.

4. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst

som bot i Jerusalem bjuder.

Det går likt ett styng genom tusentals bröst,

när Petri förkunnelse ljuder.

Guds kyrka nu föds i den heliga stund,

och än står hon fast på sin eviga grund,

hur tiden än stormar och sjuder.

5. Du människa, gläd dej och prisa din Gud,

som dej med sin Ande hugsvalar,
och var inte träl under bokstav och bud,

när nåden från himmelen talar.

I ordet och bönen din tillflykt du får

och mod i ditt hjärta, om vägen än går

igenom de mörkaste dalar.

6. O Jesus, din helige Ande oss sänd

att väcka vårt domnade sinne!

Och giv att din sanning av oss blir bekänd,
bevarad i hjärta och minne.

Försmäktar vår själ under ångest och strid,

låt Anden få komma med strömmar av frid,

där glädje och styrka vi finner. 

Text: O Bergqvist 1932 (70 år), bearb.

Melodi: Svensk folkmelodi ("Om sommaren sköna")