OBS detta är en bearbetad version! Jfr SvPs 1986 nr 189!
Alt. koral:
1. Bli kvar hos mej, se, kväll det redan är.
Bli kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bli kvar.
2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bli du hos mej kvar.
3. Ej blott en blick, ett ord jag ber dej om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna vänners tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bli hos mej kvar.
4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och ge mej styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet är det skydd jag har -
i köld, i sol bli, Herre, hos mej kvar.
5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt starka namn.
Du mej ej lämnat, fast på väg från dej
jag ofta svek dej. O, bli kvar hos mej.
6. Ej fruktar jag, då du är här i nåd,
då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dej jag har.
7. Ditt kors ska skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bli, Herre, hos mej kvar.
Denna aftonpsalm kunde lika gärna ha stått under rubriken "Livets gåva och gräns", men har antagligen blivit oftare sjungen så här. Fast kanske den skulle önskas oftare vid exempelvis begravningar, även i Sverige, om man bättre kände till psalmens vemodigt vackra bakgrund. Den skrevs nämligen samma höst som författaren fått besked om sin lungtuberkulos (TBC), inför den av läkare tillrådda avresan söderut mot varmare länder, och samma höst som han slutligen avled i denna sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar