lördag 30 januari 2010

443 Än ett år nu i sitt sköte




1. Än ett år nu i sitt sköte
oss en mängd av dagar bär,
som vi ska få gå till möte,
om det Herrens vilja är.
Vem blir mulen? Vem blir klar?
Gud oss det förborgat har.

2. Men begär ej, mask i gruset,
att hans dolda råd förstå.
Varje morgonväkt med ljuset
goda gåvor till oss gå,
varje natt vid vilans bädd
vakar Gud, i mörker klädd.

3. Herrens nåd i solens låga
sprids från himlens klara fält,
skiftar härlig i den båge
han i mörka molnen ställt,
ty han tänker varje stund
just på oss och sitt förbund.

4. Herrens öga aldrig blundar,
varje dag han sett och ser,
den som var och den som stundar,
vad vill jag då veta mer?
Han har sett min dolda stig
och den stakat ut för mig.

5. Ej en framtid mig betungar,
jag dess omsorg lämnar Gud.
Han försörjer örnens ungar,
kläder liljan i dess skrud.
Skall han mig förgäta? Nej,
han de sina glömmer ej.

6. Israel på honom trodde,
då han genom öknen drog.
Gud i tält med Aron bodde
och hans folk då ägde nog.
Det sitt bröd från himlen fick
och ur klippan tog sin dryck.

7. Döden bör mig ej förfära
om han möter mig i år,
att en skörd för himlen skära
i Guds ärende han går,
himlens port han låter opp,
målet för mitt trogna hopp.

8. Jag kan trygg vid Herren vila,
så i glädje som i sorg,
medan tidens stunder ila,
ty han är min fasta borg.
Han min starka klippa är,
trygg mitt hus jag bygger där.


Text: Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), ngt bearb.
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

Inga kommentarer: