382 Morgonens rodnad över bergen brinner

1. Morgonens rodnad över bergen brinner.
Stilla från jorden nattens skuggor svinner.
Kom, låt oss alla
inför Gud nedfalla,
honom tillbedja.

2. Bönen förjagar själens sömn och tröghet.
Över oss lyser nådens glans och höghet.
Ljuvligt av höjden,
frälsningen och fröjden
till oss nedkomme.

*3. Fadern, som bortom alla stjärnor tronar,
Sonen, som världen med sitt blod försonar,
Anden, som talar
mäktigt och hugsvalar,
tillhör all äran.

Amen.

Text (=SvPs 1986 nr 496): Oscar Mannström 1928 (53 år), ngt bearb.
Musik: Medeltida hymnmelodi