Årsskifte

249 Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år,
du som är alltjämt densamme
så i morgon som i går!
Du som har all makt på jorden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

2. Låt ditt ansikte oss lysa
såsom det i fordom tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg, där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans.

3. Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Hjälp oss under livets skiften,
så i klar som mulen dag,
skåda upp till dig och vila
stilla blott vid ditt behag.

4. När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd.

5. Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår!
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal
att bereda åt oss alla
rum uti Guds fröjdesal!

Text: Lina Sandell 1886
Musik: D Bortnianski

250 När den arma jordens tid förgår
lever likväl Kristus år från år.
Och vad fruktar vi om han är vår
i de växlande tider?

2. Mänska, har du endast Kristus kvar,
har du själva Gud till vän och far,
nog och över nog, ja, allt du har,
trots de växlande tider.

3. Kommer på en gång all mörkrets här,
kommer satan och vår död begär,
se, den starke Hjälten är oss när
i de växlande tider.

4. Upp då modigt i vår Herres spår!
Segerns fröjd är genom honom vår.
Kristi stridman icke vila får
under växlande tider.

5. Herrens domar över världen går,
mänskor ser med ångest deras spår.
I sin svaghet intet de förstår
av de växlande tider.

6. Se, sin eld vill Kristus här ha tänd,
därför blev han hit till jorden sänd,
aldrig av den blinda världen känd
under växlande tider.

7. Men sin lilla hjord han känner än
och med evig makt han skyddar den.
Må han kännas ock av den igen
i de växlande tider!

Text: Lars Stenbäck 1840
Melodi: John Sundberg 1944
el. Oscar Ahnfelt


251 Snabbt jagar stormen våra år
som skyar över hav.
Knappt tändes, år, din blida vår,
så bleknar glansen av.
Din sommarblomstring är sin kos,
hav tack för vad du gav,
om ock du endast gav en ros
att lägga på en grav.

2. Du makt för vind och skyar,
du makt för liv och år,
som ständigt allt förnyar
och allt i spillror slår,
med öden och med timmar
i julens aftonbrand
du står, och sädet glimmar
i såningsmannens hand.

3. Giv psaltare och lyra,
då mödan görs oss lång,
betag oss ej den dyra,
den ljuva lust till sång.
Låt klinga våra dagar,
som vind i gröna hagar,
som hav i böljegång.

4. Giv oss en härd att njuta vid
av vårt beskärda bröd.
Giv oss ett bröst att luta vid,
när glädjen vänds i nöd.
Giv oss en tro att sluta vid,
tryggt i den mörka död.

Text: Erik Axel Karlfeldt
Musik: