Kväll

AFTONSOLEN SJUNKER BAKOM BERGEN

1. Aftonsolen sjunker bakom bergen,
hälsar oss farväl så skön och blid.
Över nejden strör hon purpurfärgen,
i naturen råder stilla frid.
Sakta vattnets vågor slår mot stranden,
rodnande i guld står aftonskyn,
ljuset bryter sig mot himlaranden,
vilken färgprakt, vilken härlig syn!

2. Allt är tyst, blott där i gröna lunden
fågelskaran sista drillen slår,
och uti den stilla aftonstunden
allt i frid till ro och vila går.
Nattens stjärnor ren på fästet blinkar,
vittnande om högre världars ljus,
skönt de tindrar och förtroligt vinkar,
som en hälsning från vår Faders hus.

3. För den dag som nu har gått till ända,
o min frälsnings Gud, jag tackar dig.
Allt du låtit mig till godo lända,
hjälpt och tröstat och bevarat mig.
Som en Fader ljuvligt sig förbarmar
över sina barn, så har ock du
burit mig på hulda fadersarmar
och ej tröttnat vid ditt barn ännu.

4. Låt mig nu i natt, o Gud, få vila
skyddad av din faderliga makt.
Bjud din ängel till mitt läger ila
att omkring mig hålla trogen vakt.
Frid jag finner ej i hela världen,
endast uti dig min själ har ro.
Led mig, hulde Herde, väl på färden,
tills jag får uti ditt rike bo.

Text: A G Lindqvist
Musik: Folkmelodi


BLIV KVAR HOS MIG

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du, ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröders tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Text: H F Lyte 1847
Musik: W H Monk 1861


BRED DINA VIDA VINGAR

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mig alla synder
och två mig i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1865
Musik: Svensk folkmelodi


DIN SOL GÅR BORT

1. Din sol går bort, men du är här.
O Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu,
och när vi sover, vakar du.

Text: Frans Michael Franzén
Musik: Folkmelodi enligt Leksands-tradition


GUD SOM HAVER BARNEN KÄR

1. Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går
- du förbliver, Fader vår.

2. Skydda, Gud, min barnasjäl
från allt ont, och göm mig väl
undan frestelse och fara,
låt mig trygg hos dig få vara,
medan dagens timmar går
och när natten faller på.

Text: Okänd
Musik: Ivar Widéen 1912


NU ÄR EN DAG FRAMLIDEN

1. Nu är en dag framliden
och natten kom till sist.
Från oss är solen skriden,
bli kvar, o Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och alltid oss bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

Text: Okänd svensk författare 1682, Jesper Svedberg 1694
Musik: Fransk vismelodi/Erfurt 1572


SKÖNT DET ÄR I KVÄLLENS TIMMA

1. Skönt det är i kvällens timma,
då all dagens oro dör,
att få Herrens röst förnimma
som det sista ljud man hör.
Skönt det är att sig få gömma
undan världens larm och strid
och som barnet ljuvligt drömma,
hägnad utav Herrens frid.

2. Tänk, att alla källor äga
i sin Gud och Fader kär
och av hjärtat kunna säga:
nog och övernog det är.
O det är att lycklig vara,
det är vila, ljuv och skön.
Dock det är en försmak bara
av de trognas nådelön.

Text: Eric Bergquist 1890
Musik: Gunnar Wennerberg 1850


SOV GOTT, MITT BARN
1. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!
Guds änglar i sin vita skrud,
som för Guds ansikte får stå,
de vakar här hos dig också.

2. Du ligger mjukt, du sover gott,
du har din lugna vila fått.
Vår Frälsare låg inte så:
han vilade på hö och strå.

3. Du sover här i stilla ro,
han fick ej så i trygghet bo.
Han måste fly i natt och gråt
för onda människors försåt.

4. Men då han varit barn som du
välsignar han din vila nu,
så du kan växa i hans frid
och älska honom all din tid.

5. Han styrker dig med kraft och råd,
hans Ande helgar dig i nåd
och lyser dig på all din stig,
så du blir hans evinnerlig.

6. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!
Han kläde dig i snövit skrud,
att hos din Frälsare du må
till sist en evig glädje få.

Text: J C Rube 1712, Zacharias Topelius 1869
Musik: Folkmelodi enligt Leksands-tradition


SÅ GÅR EN DAG ÄN FRÅN VÅR TID

1. Så går en dag än från vår tid
och kommer inte mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2. Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3. Trygg i din vård jag lämnar mig
när solen från oss flyr.
Med glädje skall jag prisa dig
när dagen åter gryr.

4. Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Text: C F Neander 1766(?), J O Wallin 1814
Musik: A Krieger 1667


TILL NATT DET ÅTER LIDER

1. Till natt det åter lider
och solen från oss skrider.
Jag sluter mina händer
och till min Gud mig vänder.

2. O Herre, du som varit
min tröst den dag som farit,
låt mig din nåd förnimma
också i nattens timma.

3. För Jesu blod, som flutit,
förlåt vad jag har brutit,
att ej min skuld mig gnager
och sömnens frid förtager.

4. När mina sinnen alla
i vila sammanfalla,
då låt din änglaskara
min vakt och hägnad vara.

5. Mig själv och vad i livet
mig kärt av dig är givet
jag ger liksom tillbaka
åt dig att övervaka.

6. O Gud, min bön jag slutar
och mot din nåd mig lutar.
Ej finnes ro i världen
som på den huvudgärden.

Text: Johan Ludvig Runeberg
Musik: N Selnecker 1587