Jul

DET ÄR EN ROS UTSPRUNGEN

1. Det är en ros utsprungen
av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen,
en ros i Juda land,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena
ljöd förr Jesajas ord,
att född av jungfrun rena
han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
oss detta under skedde
som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,
som doftar salighet,
i mörker skall den skina,
besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
oss arma mänskor frälsa
från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar
i denna jämmerns dal
nu med din hjälp ledsaga
till himlens högtidssal.
Ja, i din Faders hus
låt oss dig evigt lova
i salighet och ljus.


DU GJORDE VÄL SOM KOM

1. "Du gjorde väl som kom!" Ja, så Kornelius talar,
då Petrus med sin röst hans klämda själ hugsvalar.
Kornelius faller ner och tar sin vän i famn:
oändligt kärt besök - det var i Jesu namn.

2. Bör ej vår tunga då i dag de orden säga?
Kom, öppnom nu vår famn att få vår Jesus äga!
Vi vet ju vad som skett i evighetens råd:
Vår Frälsare är född, vårt släkte har fått nåd.

3. Han som ger hjärtat rymd och lungan sammandrager
själv av den luft han gjort nu andedräkten tager.
Han, i vars hand var dag är räknad, mörk och klar,
han räknar själv i dag bland mänskor sina dar.

4. Han som ger alla djur sin kraft att kunna föda
blir född och själv i dag han känner livets möda.
"Du gjorde väl som kom!" Din kärlek frälsar oss:
det blod, som i dig rörs, utsläcker avgrunds bloss.

5. De späda ögonkast som strålar kring din linda,
de skänker världen liv och mörkrets här skall binda.
"Du gjorde väl som kom!" Men, ack, min frälserman,
din vagga och ditt kors står redan när varann!

Text: Carl Michael Bellman, bearb. A.H. 2007
Musik: "Träd fram, du nattens"


EN JUNGFRU FÖDDE ETT BARN I DAG

1. En jungfru födde ett barn i dag,
det vi skola prisa och ära.
I det haver Gud ett gott behag
och bjuder oss höra dess lära.
Och vore ej det barnet fött,
förtappat bleve då allt kött,
nu frälsning bjuds åt alla.
Pris vare dig, o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst.
Vi för din fot nedfalla.

2. De herdar vaktade deras hjord
i markene, där de lågo.
Där fingo de höra ängelens ord,
och Herrens klarhet de sågo.
"Stor fröjd åt eder bådar jag,
stor fröjd åt alla, ty i dag
är Kristus födder vorden,
som herren är i Davids hus.
Si ljuset av Guds klarhets ljus
har uppgått över jorden."

3. De himmelska härar med högan röst
begynte med ängelen sjunga.
De lovade Gud med glädje och tröst,
med helig, odödelig tunga:
"Pris vare Gud i höjdene,
frid vare ock på jordene
och människor god vilje."
Pris vare Gud! Sin nåd och fred,
den han med Sonen sände ned,
han aldrig från oss skilje.

Text: V. 1 latinsk växelsång från 1300-talet, tysk folkvisa från 1400-talet, Olaus Petri 1530
Musik: Böhmisk 1410/1531


ETT BARN I DAG ÄR OSS GIVET

1. Ett barn i dag är oss givet,
en son är skänkt oss idag!
I honom finner du livet,
i honom Gud har behag.
I honom uppgår för alla
den nya himmelens sol.
Låt nu de orden få skalla
med makt från pol och till pol!

2. I världen krigen väl bullrar
och makt sig spänner mot makt.
Men på den spädaste skuldra
är herradömet dock lagt.
Och överänglarnas skara
kring honom prisande står,
som är och var och skall vara
då jord och himmel förgår.

3. Han Råd och Underlig kallas,
så må han råda för dig!
Han känner hjärtana allas,
han skådar doldaste stig.
Han heter Kraft, o var stilla,
låt honom föra dig an!
Vem kan nu göra dig illa,
sen han för dig blivit man?

4. Han, Hjälten, stred för dig striden,
bröt sönder mörkrets förbund.
Han, Fridens Furste, till friden
har lagt den säkraste grund.
Han Evig Fader vill vara
åt dig, då skall du ock tro,
att den är trygg för all fara,
som har i honom sin ro.

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856, bearb. A.H.
Musik: Fransk folkmelodi (Det folk som vandrar i mörkret).


ETT BARN ÄR FÖTT PÅ DENNA DAG

1. Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds välbehag.
Det föddes av en jungfru skär,
Guds Son det barnet är.
Här vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,
av pärlor prydd och klar,
så vore den dock alltför klen
till säng åt dig allen.
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

Text: Martin Luther 1535, Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817
Musik: Tysk (?) folkmelodi


ETT BARN ÄR OSS FÖTT OCH EN SON ÄR OSS GIVEN

1. Ett barn är oss fött och en son är oss given,
den evige Guden är människa bliven!
Ur människosläktet tog han sig en moder
och föddes i armod, en mänskornas broder.

2. Vad salighet nu att en människa vara,
då Gud i vårt kött låtit sig uppenbara!
Nu får varje människa, nöjder och glader,
rätt barnsligen ropa: Gud, Abba, min Fader!

3. Det elände Adam oss ådrog i fallet,
se, allt är nu botat av barnet i stallet.
Nu syndare alla sig väl må berömma,
att de fått till broder den världen skall döma.

4. Så litet ett barn oss kan skrämsel injaga,
så gärna vill Gud oss all fruktan betaga.
Ja, därför kom Herren så liten och späder,
att vi ej må rädas, men hellre oss gläder.

5. Här ligger i lindor den vän som oss lisar,
han dias vid bröstet, fast han oss utspisar,
här gråter nu den som bedrövade fägnar,
han ansas och sköts, fast han världarna hägnar.

6. I stallet och krubban där ligger en gåva
som ingen tillfyllest kan prisa och lova,
och gåvan, den skänkes för intet åt alla,
o låt oss då ej gå så hårda och kalla!

7. Nej, låt oss vår Fader i Andanom lova
för Sonen, hans dyra och härliga gåva.
Fast hjärtat kan därför tillfyllest ej prisa,
så vare och blive själv Barnet vår visa!

Text: C M Lilliehöök 1747, bearb. A.H. 2007
Musik: Oscar Ahnfelt


FRÅN HIMLEN KOMMER JAG MED BUD

1. "Från himlen kommer jag med bud
till alla människor från Gud.
Ett glädjebud från himlens höjd
jag sjunger ut med lust och fröjd:

2. Ett barn är fött åt er idag,
en frälsare i Davids stad.
Ja, den ni väntat är nu här,
och Herren själv det barnet är.

3. Om ni förstår mitt budskap rätt,
så ska ni finna vägen lätt:
ett nyfött barn på stallets strå,
det är det tecken ni ska få."

4. Kom, låt oss allesammans då
med herdarna till staden gå!
Med egna ögon får vi se
vad Herren Gud oss velat ge.

5l Du himlabarn, välkommen hit!
Tänk, du som var så ren och fin
är nu i dammet här hos mej!
Hur ska jag kunna tacka dej?

6. Om världen vore än så stor
och prydd med guld och pärlemor,
så vore den för ful och trång
att bli din vagga ens en gång.

7. Och ändå vilar du så här,
du barn som hela världen bär.
För min skull är du född att dö
och vilar på en bädd av hö.

8. Med detta du mej lära vill
att himlen hör de minsta till.
All världens makt och sköna ting
kan inte föra oss dit in.

9. Min Herre Jesus, hör min röst:
gör dig en krubba i mitt bröst.
Om du för alltid där vill bo,
så har jag evig tröst och ro.

10. Ja, fyll min själ så att jag ej
i evighet kan glömma dej!
Jag vill så gärna dagen lång
få sjunga just för dej min sång.

*11. Pris vare Gud till evig tid,
som sände oss sin Son med frid!
Vi sjunger nu med änglars kör
den nya sång som aldrig dör.

Text: Martin Luther 1535, A.H. 1993
Musik: Martin Luther 1539 (!)


FRÖJDAS, VART SINNE

1. Fröjdas, vart sinne,
julen är inne,
Frälsaren kommen är.
Se, hur nu ljusen
brinner i husen,
prisande vännen kär.

2. Natten förjagas,
redan det dagas,
sällhetens sol uppgår.
Herden för hjorden
mänska är vorden.
Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:
Gud är oss nära,
Herren ibland oss bor.
Han till de ringa
himlen vill bringa.
Säll den på honom tror!

4. Gamla och unga,
låt oss nu sjunga:
Äran skall Herren ha!
Ljude de orden
vitt över jorden.
Amen, halleluja!

Text: Nils Frykman 1881, ngt bearb. A.H. 2007
Musik: Theodor Söderberg 1881.


FÖDD AV KVINNA UNDER LAGEN

1. Född av kvinna under lagen,
se din broder i ett stall!
Men i stallet börjar dagen:
han har botat Adams fall.

2. Barnaskap åt dig han vunnit,
du står skriven i hans sår.
Själv han döden övervunnit,
Kristi seger är nu vår.

3. Mot din Frälsare du väger
dock så litet, käre vän!
Synd och fromhet som du äger
kommer ej i räkningen.

4. Vad du känner, ser och tycker,
o, det väges aldrig här.
Fastän mycket här dig trycker
är du friköpt som du är.

5. Börja då att honom lova,
glöm så dina "men" och "ack"!
För så outsäglig gåva
kan du gärna säga tack.

6. Visst får du hos honom bliva,
hur bedrövligt det än gått.
Skiljebrev kan han ej giva,
skiljebrev har ingen fått.

Text: Anders Nilsson 1891, bearb. A.H. 2007
Musik: Folkmelodi


FÖRUNDERLIGT OCH MÄRKLIGT

1. Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig!

Text: H A Brorson 1732 ("Mitt hjerte alltid vanker")
N F S Grundtvig 1837
O Mannström 1934
(Psalmer och Sånger 490)
Musik: Carl Nielsen 1919
alt. folkmelodi i moll (jfr "Till Betlehem mitt hjärta").


GIV MIG EJ GLANS

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest
den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo
med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende som
ej skiftar om,
min Herre och min konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (SvPs 645, Psalmer och Sånger 491)
Musik: Jean Sibelius 1909

HERREN AV HIMLEN ÄR KOMMEN TILL JORDEN

1. Herren av himlen är kommen till jorden,
enfödde Sonen är människa vorden.
Gud har fullbordat profetiska orden:
Född är oss Frälsaren, Israels tröst.

2. Sion, din bidan var lång i årtusen,
Kristus är kommen, se julen, se ljusen!
Glädje i templen och glädje i husen,
frid och försoning för skuldtyngda bröst.

3. Herdar på marken som vaktade hjorden
hörde Guds änglar och heliga orden:
Ära i höjden och frid här på jorden,
människor alla Guds goda behag!

4. Än faller mörker med skuggor så tunga
över oss alla, båd´ gamla och unga.
Dock blir det ljust - och vid julen vi sjunga,
sjunga om Jesus, om frälsningens dag.

Text: v. 1-3 Johan Dillner 1858, v. 4 K J Montelius 1906
Musik: Medeltida julvisa

IMMANUEL! (=GUD MED OSS)

1. "Immanuel!"
Hylla din broder och allt skall bli väl!
/: Kristus har människa blivit,
sig åt oss givit :/

2. Gud bland oss bor,
alla får glädjas och glädjen är stor.
/: Änglar förkunnar Guds frälsning,
tänk vilken hälsning! :/

3. Tecknet jag ser:
Gud i en krubba! Vad önskar jag mer?
/: Han måste gottgöra fallet,
börja i stallet :/

4. Nådig och huld
kom han ibland oss, tog på sig vår skuld,
/: kom för att synderna bära,
honom ske ära! :/

5. Om du fick se
hur han förlossat och frälst syndare,
/: skulle du tacka och lova
Gud för hans gåva :/

6. Allt vad vi mist
vunnits tillbaka av honom till sist.
/: Lammet är värdigt - upplåter
himmelen åter :/

Text: Anders Nilsson, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi


KOM NU TILL KRUBBAN I STALLET ATT SKÅDA

1. Kom nu till krubban i stallet att skåda
undret som himmelens änglar oss bådar.
Född är nu Jesus, vår Frälsare kär!
Se då hur fattig och ringa han är!

2. Fattig han blivit att rika oss göra,
nu han oss alla till hemmet kan föra.
Alla till honom nu vågar sig fram,
ingen väl rädes att nalkas Guds Lamm?

3. Konungars Konung är människa vorden.
Himlen han lämnat och kommit till jorden,
kommit att löa ur fängslande garn
alla Guds fallna och bortsprungna barn.

4. Makten och äran hos Gud han försakat,
djupaste nöden för oss har han smakat.
Allt för att frälsa oss enligt Guds råd.
O vilket under av kärlek och nåd!

5. Kom nu då, alla ni gamla och unga,
kom att vår Frälsares kärlek lovsjunga.
Vägen till krubban står öppen som förr.
Öppen står nådens och frälsningens dörr.

Text: Ur den laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt bearb. A.H. 2007
Musik: Okänd


LYSSNA, FOLK OCH ALLA SLÄKTER

1. Lyssna, folk och alla släkter,
tungomål och hedningar,
religioner, band och sekter,
lyssna nu och redo var:
Herren över världarna
är nu född till människa!

2. Han som skapat alla himlar,
världar och vad däri är,
det för allas ögon vimlar
- Gud, vår Gud är själv nu här.
Ordet har nu blivit kött,
ligger där och sover sött.

3. Hjärtats barn, min Jesus söte,
både Gud och människa,
du med oss idag har möte,
- ära, lov, halleluja!
Allt vad mänska är som du,
vare dig ett offer nu.

Text: Anders Carl Rutström, ngt bearb. A.H. 2007
Melodi: Sven Rubenson

NI KRISTNA, TRÄD NU FRAM FÖR GUD

1. Ni kristna, träd nu fram för Gud
med lov och glädje stor!
Nu himlen öppnats på hans bud,
/: hans Son ibland oss bor :/

2. Ur Faderns sköte ut han går,
ett barn han bliver här.
Den bädd, vari han vila får,
/: en ringa krubba är :/

3. Den Herre, som har skapat allt
och och har all rikedom,
han antog tjänaregestalt,
/: kom hit i fattigdom :/

4. Han ligger ringa, späd och svag
i fattig moders famn,
men himlars här till Guds behag
/: lovsjunger dock hans namn :/

5. Han Davids rot och telning är,
en tröst för världen all,
och Gud igenom honom här
/: sitt rike bygga skall :/

6. Vårt kött och blod han själv nu har,
med oss ett byte gör:
bland oss han här sin boning tar
/: och oss till himlen för :/

7. Han blir en ringa tjänare,
till herre gör han mig.
Ett bättre byte kan ej ske.
/: O Jesus, pris ske dig! :/

8. I dig jag åter öppnat ser
Guds sköna paradis.
Keruben vaktar inte mer.
/: Gud vare lov och pris! :/

Text: N Herman
Musik: N Herman


NU ALLT ÄR VÄL, JA EVIGT VÄL

1. Nu allt är väl, ja evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

2. Nu skall med allting bliva väl
trots alla jordens kval.
Om mig försmäktar kropp och själ
i tidens jämmerdal,
har jag på himlens tron en bror,
då blir allt väl - min tröst är stor,
jag är av hjärtat nöjd.

3. Se, det var evighetens råd,
försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

4. Jag är i mig en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mig
blir människa och offrar sig,
då är jag hjärtligt nöjd.

5. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

6. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!

7. O stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!"

Text: C O Rosenius 1847
Musik: Sven Holmström
el. Oscar Ahnfelt

NU TÄNDAS TUSEN JULELJUS

1. Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund.
Och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

2. Och över stad och land i kväll
går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

3. Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

4. I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.

Text: Emmy Köhler 1898
Musik: Emmy Köhler 1898


O DU SALIGA

1. O du saliga,
o du heliga,
nådebringande juledag!
Ära ske Herran,
nära och fjärran!
Änglar förkunna Guds välbehag.

2. Född är Frälsaren
och förlossaren,
Kristus, Herren i Davids stad.
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad.
Min själ, var glad!

3. Gåvor heliga,
outsägliga,
gav oss Faderns barmhärtighet.
Krist vare hälsad.
Världen är frälsad.
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

Text: V. 1 J D Falk, 1816, v. 2-3 J C H Holzschuher 1829, övers. 1859
Musik: italiensk 1700-talet/Tubingen 1807


O HELGA NATT

1. O helga natt, o helga stund för världen,
då gudamänskan till jorden steg ned!
För att försona världens brott och synder
för oss han dödens smärta led.
Och hoppets stråle går igenom världen,
och ljuset skiner över land och hav.
Folk, fall nu neder och hälsa glatt din frihet!
/: O helga natt, du frälsning åt oss gav! :/

2. Ty Frälsarn krossat våra tunga bojor,
vår jord är fri, himlen öppen nu är.
Nu i en slav du ser en älskad broder,
och se, din ovän skall bli dig så kär.
Från himlen bragte Frälsaren oss friden,
för oss han nedsteg i sin stilla grav.
Folk, fall nu neder och hälsa glatt din frihet!
/: O helga natt, du frälsning åt oss gav! :/

Text: J D Rockemaure
Musik: A Adam



STILLA NATT

1. Stilla natt, heliga natt,
allt är frid, stjärnan blid
skiner på barnet i stallets strå
och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född.

2. Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund
kring de vakande herdars hjord,
rymden ljuder av glädjens ord:
Kristus till jorden är kommen,
eder är Frälsaren född.

3. Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född.

Text: Joseph Mohr 1816, 1818, Oscar Mannström 1915
Musik: Franz Gruber 1818, 1838


VAR HÄLSAD, SKÖNA MORGONSTUND

*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.

Text: Johan Olof Wallin 1819 (SvPs 119)
Musik: Philipp Nicolai 1599 ("Koralernas drottning")

VISSTE NATUREN

1. Visste naturen att världarnas Herre
låtit sig föda i krubba och stall,
alla dess alster, så större som smärre,
skulle sig fröjda med himmelen all.
Lummiga ekar och dalar och lunder,
skuggrika parker på bördiga fält
skulle då lyssna till frälsningens under:
/: Skaparen uppslår på jorden sitt tält :/

2. Visste min cittra att Gud i en linda
ligger och sover så sött som ett barn,
visste min harpa Gud låtit sig binda,
vilar i krubban på hö och på skarn,
själva de stämde sig, började klinga,
lockande alla att höra sitt ljud,
starka cymbalen sig själv skulle tvinga,
/: spela för himlen och lova vår Gud :/

3. Kände den blinda och lomhörda världen
fröjden därav att Guds Son blivit född,
aldrig den sökte sin glädje i flärden,
aldrig den vore så trög och förströdd,
utan då tänkte nog gamla och unga:
glädje i bojorna dåraktig är,
men när blott Jesus löst hjärta och tunga
/: ljuder hans lov både fjärran och när :/

4. Märk vem som kommer att världen försona:
himmelen öppnas och Gud stiger ned.
Frihet och seger och rike och krona
gives med Sonen, se, Gud är ej vred!
Se hur de rika välsignelsens floder
släcker förbannelsens frätande glöd!
Märk vad det gäller att Gud blir vår broder,
/: löser från skulden, dess dom och dess nöd :/

5. När jag den hemlighet rätt överväger:
Gud bliver född och sluts in i ett rum -
dock inget hem här på jorden han äger -
tanken blir matt, och min tunga blir stum.
Samlar jag än alla krafter i själen,
stilla till slut i förundran jag står.
Gud sig förnedrar och upphöjer trälen,
/: höghet, som ingen i världen förstår :/

6. Se hur de äldsta för tronen nedfaller,
häpnande här vid Guds vägar och råd!
Hör, hur den himmelska lovsången skallar,
när för oss arma förkunnas Guds nåd!
Lyssna, då änglarnas saliga skara
stämmer sin harpa att fira vår fest!
Skulle vi inte av hjärtat då svara:
/: var nu välkommen, vår himmelske gäst! :/

7. Kom då, min Jesus, välkommen till jorden,
att i mitt ställe fullborda Guds lag,
så jag bland helgon får sitta vid borden,
Herre, en gång på fulländningens dag.
Du har ju tecknat mig på dina händer,
därför jag vet att jag rättsligt är fri,
lever på nåd och hur allting sig vänder
/: vet att för evigt jag lycklig skall bli :/

Text: Haquin Enroth 1768, bearb. A.H. 2007
Musik: Leonard Höjer


VÄLKOMMEN, JULAFTON, HÄRLIGA, KLARA

1. Välkommen, julafton, härliga, klara!
Du tänder ljus uti hjärta och tjäll.
Lovsången ljuder från änglarnas skara,
genom århundraden hörd i kväll:
"Ära vare Gud i höjden, och på jorden frid,
människorna en god vilja, ära vare Gud!"
Välkommen julafton, härliga, klara,
nu tändes ljus i vårt hjärta och tjäll.

2. Jesus är gåvan, given åt jorden,
Gud denna gåva åt syndare ger,
likasom midsommarsolen i norden
djupaste midnatt sin ljusglans beter.
"Och det folket som i mörkret vandrar ser ett ljus,
över dem som bor i mörka landen skiner det."
Jesus är gåvan, given åt jorden,
Gud denna gåva åt syndare ger.

3. Jesus är gåvan: salighet, ära,
frälsning och liv uti honom vi fått.
Jesus, vårt julträd, frukter vill bära,
Jesus, vårt julbröd, ger oss allt gott.
"Ty ett barn är fött i dag, en son oss given är,
vilkens herradöme varar och han heter Gud."
Jesus är gåvan, given åt jorden,
frälsning och liv uti honom vi fått.

Text: Charlotte av Tibell 1852, Fredrik Engelke, ngt bearb. A.H. 2007
Musik: Okänd


VÄRLDENS FRÄLSARE KOM HÄR

1. Världens Frälsare kom här.
Rena jungfrun moder är,
ty en börd så underlig,
Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,
av Guds Ande är det skett.
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är
den all världens synder bär.
Han, i oskuld född och död,
frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred
kommit har till jorden ned,
ty han är båd Gud och man,
som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var
och till Fadern han uppfar,
sitter på Guds högra hand,
råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,
döden har han nederlagt,
nederlagt i väldig strid
mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!
Bäre jorden frid och fröjd,
och hans vilja med hans ord
kring all världen blive spord.

Text: Ambrosius 300-talet, Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, Johan Olof Wallin 1816
Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524