815 Fridens Gud, oss frid förläna

1. Fridens Gud, oss frid förläna:
hör oss, milde Herre Gud!
Hjälp oss att dej troget tjäna,
fäst oss vid din viljas bud,
så att vi med helgad ro
får i fridens hyddor bo.

2. Ack, där synd och svek får råda
hjälper inte svärd och spjut.
Skuld på skuld ses förebåda
nöd och undergång till slut.
Världslig vishet, världsligt mod
hejdar ej fördärvets flod.

3. Frid i landet du oss give,
frid i husen följe den.
Makar, syskon, grannar live
fridens anda, kärleken.
Frid i hjärtat, Jesus, bjud,
frid med mänskor och med Gud.

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden,
Jesus, i din födslostund.
Frid från himlen utgör fröjden
av ditt saliga förbund.
Men i denna prövotid
vinns den inte utan strid.

5. Hjälp oss du, o kärleksrike,
styrk oss med din Ande god,
du vår Konung i det rike,
som du köpte med ditt blod.
Här med oss mot synden strid,
tills vi når en evig frid.

Text: Frans Michael Franzén 1819 (47 år), ngt bearb. 2011
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år), jfr Haeffners koralbok nr 376!

143 Guds kyrka, fri från världens makt

1. Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren, avklädd jordisk prakt,
hon segrar när hon lider.
Martyrerna i segerns krans,
Maria med sin krona,
de förebådar kyrkans glans
där de med Kristus tronar.

2. Då träder kungadottern in,
av guldbrokad är skruden.
"Tag mig emot, ty jag är din!"
möts konungen av bruden.
Vi minns då allt det lidande
hon mött i år och dagar.
I allt hon väntat bidande
att gå i Herrens hagar.

3. I tåredal hon framåt bär
sin Krist, i tro och handling.
Av honom buren är den här
som genomgår förvandling.
Han redan segern henne bragt,
fast här på jord hon strider.
Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.

Text: Mikael Nordin

Musik: Burkhard Waldis

[Texten publicerad med tillstånd, 
Nordin har komponerat en egen koral till denna text som jag tyvärr tappat bort noterna till]

801 Gud mäter inte med vårt mått

1. Gud mäter inte med vårt mått

det ringa och det höga.
Den plats, som vi i världen fått
för Gud betyder föga,
ty Gud ej till personen ser,
till höghet eller annat mer,
som villar mänskors öga.

2. För alla solen skall gå opp
och regnet ner skall falla,
för alla finns en tröst, ett hopp,
ty Kristus dött för alla.
Den minste lik den störste är,
ej makt, ej höghet gäller, när
till doms oss Gud skall kalla.

3. Guds Son var ock en ringa man,
på mänskors sätt betraktad:
på jorden inget ägde han,
blev skymfad och föraktad;
och ändå Gud i himmelrik
upphöjt hans namn, ja, honom lik
är ingen konung aktad.

4. Som han var hans apostlar ju
i världens ögon ringa,
så skulle som en dåre nu
jag efter höghet springa?
Gud, gör mej nöjd med vad jag fått,
låt inte andras bättre lott
till knot mitt hjärta bringa.

5. Fräls oss från avund, Herre Gud,
ge oss ett ödmjukt sinne,
så alla har ditt goda bud
och Kristi kors i minne

och hör vid himlaporten än

ditt ord: "Stig högre upp, min vän,
till evig fröjd här inne!"

Text: Zacharias Topelius, bearb. A.H.

Musik: Finsk folkmelodi

161 Ni kära Guds barn som för himmelen övar

1. Ni kära Guds barn som för himmelen övar, 
hur är det med kärleken, om ni er prövar? 
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band 
och brister det bandet ej sönder ibland? 
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona, 
må Herren för söndringens ande er skona 
och kärlekens Ande i hjärtana trona! 

2. Jerusalem är vår gemensamma moder 
och varje dess barn är en syster, en broder. 
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop, 
en Fader, en Ande, en tro och ett dop. 
Om vi av Guds kärlek rätt började brinna 
så skulle vår köttsliga tvedräkt försvinna 
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna. 

3. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla 
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla. 
Han ser ej på gåvornas olika glans, 
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans. 
Och vi är ju hans för att älska varandra 
och ej för att misstro och döma och klandra 
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra. 

4. Nej, syskon i Kristus, till er vi nu ropar: 
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar, 
ej blygas för Kristus, fast ringa han är 
i alla föraktade lemmar han bär. 
Ja, må vi förenas, så gamla som unga, 
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga 
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga! 

5. O, må vi då söka av innersta hjärta 
att älska varandra i glädje och smärta, 
förenade blott i den Frälsares tro, 
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro. 
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära, 
vars höga och heliga namn vi får bära, 
och prisa hans nåd både fjärran och nära! 

6. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen 
när syskonen samlade står inför tronen 
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist 
och älskar varandra, men då utan brist. 
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker, 
och redan i hoppet min ande sej sträcker 
dit upp, där den eviga morgonen bräcker!

Text: Christian Andreas Bernstein (1672-1699), Hans Adolph Brorson 1704, A.H.

Musik: Freylingshausen 1704

160 Hjärtan, enigt sammanslutna

 

Alt. svensk koral:


1. Hjärtan, enigt sammanslutna,
sök i Herrens hjärta ro!
Lågor, ur Guds väsen flutna,
flamma klart i Kristi tro!
Han, vår hövding, oss förenar,
han, vår sol, oss ger vår glans,
på hans livsträd är vi grenar,
han är vår och vi är hans.

2. Bröder, systrar, kom nu alla
och förnya ert förbund!
Kristus vill oss åter kalla
i en helig, stilla stund
att i tro och kärlek enas,
styrkas under sång och bön
och från strid och splittring renas,
så hans ära strålar skön.

3. Kom till Jesus för att lära
att hans kärleks djuphet se,
att varandras bördor bära,
för varandra livet ge.
Vi så högt av honom skattats
att han göt för oss sitt blod.
Syskonkärlek som har mattats
stärks på nytt i denna flod.

4. Gud ske ära, vilka höjder,
vilka djup av idel nåd,
vilka osägbara fröjder
som beretts oss i hans råd!
Gud, långt större än vi tänker
- unders under är hans namn -
med sin Son oss allting skänker,
sluter oss i fadersfamn.

5. Kristus, du som oss förenat
till en helig syskonrund,
lär oss, så som du det menat,
älska till vår sista stund,
så ditt ljus i mörka dalar
genom oss blir spritt och känt
och så starkt till världen talar
att den tror att Gud dej sänt! 

Text: Nikolaus Ludvig von Zinzendorf 1725 (25 år), sv. övers. Oscar Mannström 1913, bearb. A.H. 2016
Musik: 1688, bearb. Herrnhut före 1750

N L von Zinzendorf:

165 Du som våra hjärtan vårdar

1. Du som våra hjärtan vårdar 

och av nåd vår bön mottar, 

Gud, en dag i dina gårdar 

bättre är än tusen dar! 

När oss livets oro tär, 

o så skönt ditt tempel är,  

o så ljuvligt att få sjunga 

där trots jordens sorger tunga! 

2. Ja, när tempelsången stiger 

andaktsfull mot himlens höjd, 

oro stillas, avund tiger, 

hjärtat slår av helig fröjd! 

Själen då från jordens grus 

redan ser sin Faders hus, 

himlens tungomål får tala 

och av hoppet sej hugsvala. 

3. O min själ, du glad dej svingar 

upp till Salems berg en gång, 

där kerubers harpor klingar 

bland Guds helgons segersång. 

Låt ditt lov, ditt böneljud, 

gå i förväg hem till Gud, 

fast du ännu följs av sorgen

på din väg mot fadersborgen.

4. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dej vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mej.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

5. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet så nedkalla
över oss och över alla.

*6. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Gud, ditt ansikte och nåden
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dej till oss vänd
och din frid oss alla sänd.
O Gud Fadern, Sonen, Anden,
dej ske pris i alla landen!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), v 6 Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2025

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661

377 Den signade dag

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):

Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Koral från Boda:
 

Alt. dalakoral:  
 

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ner till oss komma,
må sprida sitt ljus ibland oss alltmer,
oss alla till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare!

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då frälsningens sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöng om att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
jag sätter mot satan till värn och försvar,
förtröstar på Frälsarens pina.
Det blod, som på korset till bot för oss rann,
har utplånat skulderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sej lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sej svingar,
så lyfter sej själen i innerlig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud,
när stunderna växlar och skrider,
så ska vi få styrka att hålla hans bud
och tålamod om vi än lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att inte dess afton ska stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
det må vi med allvar begrunda.
Då blir vi utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt
med allt vad han låtit oss äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till oss alla kan säga:
Gå in i din Herres glädje, gå in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi så ska hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.

Musik: Medeltida nordisk