100 Guds källa har vatten tillfyllest

Text: Bo Setterlind
Musik: Tysk folkmelodi

890 Vem kan förstå?

1. Vem kan förstå att den som änglar hyllar
kom för att ge oss kärlek rik och stor,
att han, den gode Herden, ville söka
varenda en som hopplöst vilse for?
Jag vet ändå: han föddes av Maria,
när djurens krubba blev hans första hem,
han slet i Nasaret som alla andra,
som världens Frälsare han levat mitt bland dem.

2. Vem kan förstå vad han för oss har lidit,
för att ge ljus i dödens mörka dal,
och hur hans hjärta krossades på korset
till liv för oss som vållade hans kval?
Jag vet ändå att han bar våra bördor,
att i hans sår vår frid och hälsa är,
att han ger mod åt en förkrossad ande,
för han är världens Frälsare och han är här.

3. Vem kan förstå hans Andes verk i världen,
hur han som av vår skam var överhöljd,
en dag av folk ur alla jordens länder 
blir känd och älskad, trodd och efterföljd?
Jag vet ändå: allt kött ska se hans frälsning,
hans Frälsarnamn åt folken ska ge hopp.
Rättfärdighetens sol ska evigt skina,
för världens Frälsare är solen som går opp.

4. Vem kan förstå hur många som vill prisa
den på vars bud det ondas makt ska fly,
vem kan förstå hur mångas hopp som uppfylls
när Domaren vi ser på himlens sky?
Jag vet ändå att skyarna ska skälva
av myriader mänskorösters sång,
att ny blir både himmelen och jorden
när världens Frälsare blir världens Kung en gång.

Text: William Fullerton 1929 (72 år), sv. övers. A.H. 2014
Musik: Folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör).

W Fullerton:

17 Till himlarna när din barmhärtighet, Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 36:6-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)


B S Ingemann: 


J P E Hartmann:

382 Morgonens rodnad

1. Morgonens rodnad över bergen brinner.
Stilla från jorden nattens skuggor svinner.
Kom, låt oss alla
inför Gud nedfalla,
honom tillbedja.

2. Bönen förjagar själens sömn och tröghet.
Över oss lyser nådens glans och höghet.
Ljuvligt av höjden,
frälsningen och fröjden
till oss nedkomme.

*3. Fadern, som bortom alla stjärnor tronar,
Sonen, som världen med sitt blod försonar,
Anden, som talar
mäktigt och hugsvalar,
tillhör all äran.

Amen.

Text (=SvPs 1986 nr 496): Oscar Mannström 1928 (53 år), ngt bearb.
Musik: Medeltida hymnmelodi

386 Tack, käre Far, för än en natt

 


1. Tack, käre Far, för än en natt 
av vila i din famn. 
För morgonljus och glada skratt 
välsignar jag ditt namn. 

 2. I nådens tid nu önskar jag 
att helt dej höra till, 
att leva som du vill idag, 
ja, vara som du vill. 

3. Då står jag trygg där du befallt, 
vad än jag tar mej an, 
din ära söker jag i allt, 
gör allt i Jesu namn. 

4. För Jesu skull nu din är jag: 
mej helt och hållet äg 
och led mej med din nåd idag 
på helighetens väg.


Text: Henry Williams Baker 1875 (54 år) "My Father, for another night", sv. övers. A.H. 8/7 

Musik: Carl Nielsen

111 Så högt har Gud, oss till stor fröjd

1. Så högt har Gud, oss till stor fröjd,
den fallna världen älskat,
att han har sänt från himlens höjd
sin Son, som oss har frälsat.
I synden världen var så sänkt
att hjälp ej stod att finna,
ej nåd att vinna,
om Gud sin Son ej skänkt.
O mänska, det besinna!

2. Men detta är vår själatröst,
en nådens klara källa,
att Jesus har oss återlöst
och lidit i vårt ställe.
O Gud, så stor din kärlek är,
som så oss ville lisa,
oss hjälp bevisa!
En mänskotunga här
kan aldrig nog dej prisa.

3. För den som tror på Jesus Krist
ska evigt salig vara.
Den salighet vi hade mist
vi får i honom bara.
För inte sände Gud sin Son
att fallna världen döma
och nåden gömma,
nej, frälsa världen från
dess fall och synden glömma.

4. Men den är redan dömd förvisst
och honom Gud förkastar
som ej vill tro på Jesus Krist,
han till fördärvet hastar.
För då han inte ville tro
i Sonens namn allena,
Guds Lamm det rena,
Gud honom själaro
och himlen ska förmena.

5. Den som till änden trogen är
ska livet få att ärva.
Det liv som döden aldrig tär
har Kristus oss förvärvat.
Så ge oss, Gud, en stadig tro
som Jesu namn bekänner
med dina vänner. 
Ja, ge oss evig ro,
oss ta i dina händer.  

Text: Israel Kolmodin efter okänd tysk författare, bearb. A.H.

250 Ni kristna, träd nu fram för Gud

1. Ni kristna, träd nu fram för Gud

med lov och glädje stor!

Nu himlen öppnats på hans bud,

//: hans Son ibland oss bor ://

2. Ur Faderns sköte ut han går,

ett barn han blivit här.

Den bädd, vari han vila får,

//: en ringa krubba är ://

3. Den Herre, som har skapat allt

och och har all rikedom,

han antog tjänaregestalt,

//: kom hit i fattigdom ://

4. Han ligger ringa, späd och svag

i fattig moders famn,

men himlars här till Guds behag

//: lovsjunger dock hans namn ://

5. Han Davids rot och telning är,

en tröst för världen all,

och Gud igenom honom här

//: sitt rike bygga skall ://

6. Vårt kött och blod han själv nu har,

med oss ett byte gör:

bland oss han här sin boning tar

//: och oss till himlen för ://

7. Han blir en ringa tjänare,

till herre gör han mej.

Ett bättre byte kan ej ske.

//: O Jesus, pris ske dej! ://

8. I dej jag åter öppnat ser

Guds sköna paradis.

Keruben vaktar inte mer.

//: Gud vare lov och pris! ://

Text: Nikolaus Herman

Musik: Nikolaus Herman

Hör Johann Sebastian Bachs version (BWV609).