1. O gränslösa frälsning, o kärlekens hav,
o nådens fullbordan som Kristus oss gav!
Till världens försoning du utbreder dej,
du flödar för alla,
du flödar för alla,
du flödar för alla,
väll fram över mej!
2. Min synd är så stor, det är illa beställt,
och tårar av ånger jag ofta har fällt.
Men gråt är förgäves, för Golgatas våg
kan ensam ge rening,
kan ensam ge rening,
kan ensam ge rening,
till sist jag det såg.
3. O nådens gudomliga, gränslösa hav!
Så ofta jag jag stått här men givit mej av.
På nytt jag nu står här, fast sargad och sen.
Jag går ej tillbaka,
jag går ej tillbaka,
jag går ej tillbaka,
nu vill jag bli ren.
4. Nu höjer sej havet mot mej mer och mer.
Jag hör någon ropa: Gå i nu! han ber.
Jag fylld av förtröstan på skälvande ben
mej kastar i havet,
mej kastar i havet,
mej kastar i havet
- och där blir jag ren.
5. Och nu, halleluja, den tid jag har kvar
jag prisar min Gud som all orenhet tar,
vars hjärta i döden har utgjutit sej
med frälsning så gränslös,
med frälsning så gränslös,
med frälsning så gränslös
för dej och för mej.
Text: William Booth 1893 (64 år), sv. övers. A.H. 3/7 2016 Musik: Skotsk folkmelodi W Booth:  |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar