269 Dej vi lovsjunger, ärar

Text: Anders Frostenson fritt efter Theodulf av Orléans
Musik: Carl-Bertil Agnestig

268 Se, hur nu Jesus rider

 
1. Se hur nu Jesus rider
mot mördarnas palats!
Se hur han sakta skrider
mot död och avrättsplats!

2. Ja, fast hans gudomsblickar
nu fångenskap och nöd
så öppet förutskickar,
ja, ser en plågsam död,

3. så vill han ej försvinna,
men mot det onda gå,
han vet att han ska vinna
ja, evig seger få.

4. Hans färdsätt är så ringa:
en åsna, ingen häst.
Så kan han dock betvinga
den ondes styrkor bäst.

5. Här är han som vill lösa
var syndabunden träl,
som himmelsk tröst vill ösa
i skrämd och jagad själ.

6. Här, dotter Sion, är han!
Din Konung närmar sej!
Ej kungakrona bär han,
men törne snart för dej!

7. Här är han som vill gjuta
för dej sitt hjärteblod,
och aldrig ska den sluta,
den rika nådens flod.

8. O Jesus, tänk att kunna
som jag så gärna vill
dej ära någorlunda,
ja, hjälp mej själv därtill!

9. Jag lägger gärna kläder
på vägen framför dej,
med alla dem mej gläder
som här församlat sej.

10. Jag lägger blad från palmer
in mot Jerusalem,
jag sjunger mina psalmer,
o Jesus, hör på dem!

11. Mitt hosianna klingar
i Andens kraft och fröjd,
min själ sej till dej svingar,
av nådens vindar höjd.

12. Till lycka, ja, till lycka!
Du ärans Konung, gå
att döden undertrycka
och evig lovsång få!

Text: Thomas Hansen Kingo 1689 (55 år), sv. övers. A.H. 19/3 2016 


T Kingo:

737 Med Jesus fram i de bästa åren

1. Med Jesus fram i de bästa åren
till Andens källa, till livets ljus,
då själen ännu är ung som våren,
fram till Guds tempel, till Herrens hus!
Där får du del av Guds Andes råd,
där växer visdom, där flödar nåd.

2. Med Jesus fram genom arbetsmödan,
de många dagarna utan lön,
den tid du bidar den stilla grödan,
de väntans år utan svar på bön,
i stilla lydnad och tro som hans,
fast vinst ej vinkar i segerkrans!

3. Med Jesus fram, när Guds Ande tvingar
att börja verket på kallets dag,
i prövningstid, då dej Anden bringar
till själens öknar, där matt och svag
du börjar striden, en ständig strid,
som mer ej lämnar en dag av frid!

4. Med Jesus fram att om rikets fröjder
det budskap bära som själv han bar!
Med Jesus upp på de livets höjder,
där glans från Tabor än dröjer kvar!
Med Jesus ned i den djupa dal,
till kamp mot nöden, mot synd och kval!

5. Med Jesus fram bland de skaror unga
som söker lyckan i Kristi vård,
när män och kvinnor och barn vill sjunga
sitt hosianna i tempelgård!
Men byts den äran i hån och skam,
än mer det gäller: med Jesus fram!

6. Med Jesus fram i den sista nöden,
då viljans offer hans Fader får!
Med Jesus fram, när du nalkas döden,
den väg som slutar där korset står,
fram till en sluten, förseglad grav,
där det står skrivet: Sitt liv han gav!

7. Med Jesus fram ur de brutna banden,
som bundit skapelsens liv i död!
Med Jesus, levandegjord i anden,
till nya skapelsens morgonglöd!
Med Jesus fram till vår Faders hus,
där Gud är sol och Guds Lamm är ljus!


Text: Johan Alfred Eklund 1909 (46 år), ngt bearb.
Musik: Otto Nordlund 1937

267 Vilken kärlek du bevisat

1. Vilken kärlek du bevisat,
nådens bottenlösa hav,
när du dej i döden gav!
Ditt namn vare evigt prisat
av mitt hjärta och min röst,
du i liv och död min tröst!

2. Dej, min Jesus, nu jag skådar
när du ödmjuk rida skall  
till den stad, vars djupa fall 
under tårar du bebådar,  
du som sagt: »Betänk i tid, 
vad som ger dej fred och frid!» 

3. När du med din ankomst gläder 
menigheten utanför, 
som din väg med palmer strör,
när i portarna du träder,
skallar folkets glada röst: 
»Hosianna, Sions tröst!» 

4. Du, som mänskohjärtat känner, 
ser hur hyllningen till slut 
skall mot grymhet bytas ut. 
Många dyrkare och vänner, 
som ödmjukar sej som bäst, 
ropar snart: "korsfäst, korsfäst!"

5. Då i nåd på oss du tänker 
och ett testamente gör, 
som vi heligt hålla bör: 
Du i vin ditt blod oss skänker, 
och din kropp i helgat bröd,
oss till styrka i vår nöd. 

6. När du oss av nåd bespisar,
låt det ske att, som du bjöd,
vi bär vittne om din död, 
ja, med hela livet visar
att din död oss kraft beskärt
till att leva som du lärt.

7. Att försonlighet oss lära, 
ödmjukhet och tålamod,  
du, så kärleksrik och god, 
du, så stor i makt och ära, 
oss i ringhet föregår, 
när du andras fötter tvår. 

8. När du är så djupt bedrövad 
över Judas’ fall och brott, 
ack, vad skall då bli min lott? 
Daglig synd, av mej förövad, 
daglig svaghet, daglig brist 
har förrått dej, Jesus Krist! 

9. Petrus sej i faran kastar, 
tror sej fast som klippan stå,  
lovar att i döden gå. 
Jesus, låt mej inte hasta  
dit mitt högmod leder mej,
där jag lätt förnekar dej. 

10. Jesus, du som för oss vinner, 
bed för oss och styrk vår tro, 
så att all vår frid och ro 
vi i din förening finner
och som du från världen går,
med dej evigt leva får.

266 Dej vare pris och ära

1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som rörs och andas,
ska stämma in med fröjd.

2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.

3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!

Text: John Mason Neale 1851 (33 år) efter Gloria, laus et honor av Theodulf af Orleans (o 750-821), sv. övers. Erik Nyström 1893, ngt bearb. 2012
Musik: Melchior Teschner 1614

265 Jesus, du som segern vinner

1. Jesus, du som segern vinner, 
i Guds stad du rider in. 
Nu är palmsöndagen inne, 
nu är folkets hyllning din. 
Nu är fred och harmoni, 
"hosianna!" sjunger vi. 
Ja, men bakom hyllningsglansen 
skymtar ändå törnekransen. 

2. Många, som du vägen visar
till ditt rike, ändrar sej. 
Många som i dag dej prisar 
kommer snart att håna dej. 
Gröna palmblad vi nu ser 
vissnar alltför tidigt ner. 
Snart där hosianna klingar 
skränet dej till korset bringar. 

3. Du som rider lugnt och stilla 
på en åsna vägen fram, 
inget jubel kan förvilla 
dej, Guds Son, vårt påskalamm. 
Bredda mantlar, fagra tal 
döljer inte dödens kval, 
ändå du av glädje lyser, 
kärlek till oss alla hyser. 

4. Fridens Konung, du ej dröjer 
fastän Golgata du ser.
Himlens Konung, vi oss böjer 
och din kärleks makt tillber. 
"Korsfäst!" ropar många än, 
men du frigör syndaren. 
Där du med din nåd får stanna
ljuder evigt "Hosianna"! 

Text: Bernhard Severin Ingemann 1825 (36 år) "Jesus, store seiervinner", sv. övers. A.H. 2012
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

B S Ingemann:


L M Lindeman: