BÖN OM FÖRBARMANDE
1. Till jorden böjd, o mödans slav,
du gräver efter gods och gull.
Vad gräver du? Din egen grav.
Vad får du då? Tre skovlar mull.
Gud över dej förbarme sej!
2. Du jagar utan rast och sans,
du stolte, efter ärans bild.
Vad skall du känna i dess glans?
Ditt hjärta tomt, din ro förspilld.
Gud över dej förbarme sej!
3. Du ilar, sinnlighetens träl,
att tömma nöjets bägare:
Vad finner du på bottnen väl?
Blott ånger, skam och vämjelse.
Gud över dej förbarme sej!
4. Ack, mänskobarn, hur leker du
med liv och död och evighet?
Du bort från jorden måste ju,
men vägen ej till himlen vet!
Gud över dej förbarme sej!
5. Och se, han kommer med en hast
den dag, som ibland alla dar
är viktigast, förskräckligast,
då Herrens dom blir uppenbar.
Gud över dej förbarme sej!
6. Han kommer både viss och snar,
den dag, då var och en ska få
allt efter som han handlat har.
Hur vill du, syndare, bestå?
Gud över dej förbarme sej.
7. Ditt liv, till denna stund förlängt,
tar slut, ja, kanske nästa stund.
"Vad har du gjort? Vad har du tänkt?"
det ropar då ur hjärtats grund.
Gud över dej förbarme sej!
8. Du ser framför dej liv och död:
i dag, i dag ditt val bestäm!
Och tacka Gud, vars nåd dig bjöd
att än få välja mellan dem!
Gud över dej förbarme sej!
9. Ja, Herre Gud, min tid är kort,
hjälp att till dej jag vänder om,
förrän jag går den vägen bort,
där ingen dödlig återkom!
Gud över mej förbarme sej!
10. Styrk du min svaga tro, och rör
mitt kalla hjärta så, att jag
besinnar vad min frid tillhör,
besinnar det i dag, i dag!
Gud, över mej förbarma dej!
Text: Johan Olof Wallin (ur predikan "Otrons självfördömelse"), ngt bearb.
J O Wallin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar