246 Fröjdas, vart sinne

1. Fröjdas, vart sinne,

julen är inne,

Frälsaren kommen är!

Se, hur nu ljusen

brinner i husen,

prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,

sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden

mänska är vorden.

Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,

Herren ibland oss bor.

Han till de ringa

himlen vill bringa.

Säll den på honom tror!

4. Driv ur mitt hjärta

oro och smärta,

Jesus, ta hand om det!

Världen må fara,

din vill jag vara

nu och i evighet!

5. Gamla och unga,
låt oss nu sjunga:
Äran skall Herren ha!
Vitt över jorden
ljude de jorden.
Amen, halleluja!

Text: Nils Frykman 1881 (39 år), bearb. (v. 4) A.H. 2007, 2010. Se även versionen i 1986 års psalmbok, nr 118!

Musik: Theodor Söderberg 1881 (36 år) 

Denna sång som i mer än 100 år sjungits i så många missionshus och frikyrkokapell - inte minst vid församlingarnas julfester - hade ursprungligen rubriken "Julmorgonen" och publicerades med Söderbergs lika glada melodi i Sanningsvittnet "dan före dan före dan" 1881. Den hade då följande slutstrof:

Driv ur mitt hjärta

oro och smärta,

Jesus, ack, bliv hos mig!

Världen må fara,

din vill jag vara

nu och evinnerlig!

Och nuvarande slutstrof löd från början:

Gamla och unga,

låtom oss sjunga:

Ära ske Jehova!

Ljude de orden

vitt över jorden,

amen, halleluja!

Sången finns översatt till engelska och heter då: "Joy bells are ringing", helt i enlighet med originalets stämning av slädfärd efter häst på väg till julottan.

N Frykman: