657 Sjungom nu av hjärtans grund

1. Sjungom nu av hjärtans grund,
lovom Gud i denna stund,
som bevisat oss sin nåd,
mättat oss ur sitt förråd,
djur och fåglar har han närt,
rundhänt också oss beskärt
det som vi idag förtärt!

2. Lovom Gud, vår Herre mild,
att vi skapats till hans bild.
Också kroppen vittne bär
om att Herren har oss kär. 
Den av kött och ben och hud
konstfullt hopsatt blev av Gud
för att växa på hans bud.

3. Ja, så snart vi livet får
oss ett kök tillhanda står.
Vi i ljuvligt moderliv
matas utan sked och kniv.
Fast en ringa spis det är,
likväl fattas inget där,
tills vi föds i världen här.

4. Gud har jorden väl berett,
även djuren näring gett.
Berg och dal bevattnar han,
så att grönska växer fram.
Frukt från jorden, bröd och vin,
skänker han av nåden sin,
stärker kroppen din och min.

5. Fisk från vattnet med sitt ord
ger oss Gud till våra bord,
ägg av fåglar, stora, små,
ungar kan där bli också,
älg och hare, hjort och får
ur Guds skaparhänder går,
ger oss föda år från år.

6. Tack, vår Gud, för skapelsen!
Må du ge din Ande än,
så din godhet vi förstår,
ödmjukt går i dina spår.
Vi ditt namn lovsjunga vill,
stämma in i fågelns drill,
äran hör dej, Herre, till.

Text: Hans Vogel 1554 (29 år), sv. övers. tr. 1594, bearb. A.H. 2016
Musik: 1400-talet / Böhmiska bröderna 1544

358 Vi plöjde och vi sådde

Annan melodiform:

1. Vi plöjde och vi sådde
vår säd i kolsvart jord,
men Gud långt mer förmådde,
som skapar med sitt ord.
Han låtit säden spira,
ge näring hundrafalt,
vi skördefest vill fira
och tacka Gud för allt.
Alla goda gåvor,
från ovan kommer de,
så tacka Gud, ja, prisa Gud
för hans välsignelse!

2. Ja tack, du käre Fader,
så mild, så rik, så god,
för skörd i hus och lador,
för goda gåvors flod.
Vi kan ju inget ge dej,
som svarar däremot,
men frambär våra hjärtan
i tacksamhet och bot.
Alla goda gåvor,
från ovan kommer de,
så tacka Gud, ja, prisa Gud
för hans välsignelse!

Text: Matthias Claudius 1782 (42 år), sv. övers. A.H.
Musik: Johann Abraham Peter Schultz 1800 ca (52-53 år)

M Claudius:


J A P Schultz:

355 Kom inför Herren

1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.

Text: Paul Nilsson 1907, 1908 (42 år), ngt bearb. 1986. 
Musik: Stralsund 1665 

Så här berättar Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) om psalmens tillkomst:

"Hösten 1907 hade diktaren gått i skördestämning på Gudhems vallar och kom några dagar senare upp till Stockholm. När han på sin vandring genom staden kom till Hötorget, stod den poetiska synen klar för honom. I flera dagar hade han haft en föraning om att en psalm ville födas, och nu kunde han nynna psalmens melodi och ge den en textlig form."

Ja, visst är även Hötorgets torghandel (ovan avbildad 30 resp. 100 år senare) en god inspirationskälla till en jublande tacksägelsepsalm?

Samma år (1907) trycktes den i Nilssons Tilläggsförslag till 1819 års psalmbok med anslaget "Nu är det tid att vi samlas båd´ gamla och unga". Men innan psalmen året därpå trycktes i Nilssons fullständiga psalmboksförslag hade den omarbetats avsevärt (det är väl därför 1908 oftast anges som psalmens ursprungsår). Ytterligare något bearbetades den 1986.

356 Gud över oss förbarmar sej

Alt. koral:

1. Gud över oss förbarmar sej
och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
så vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
så hela jorden ska förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.

2. Så må vi glada lova dej,
o Gud, med själ och tunga!
Må hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga!
För, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla.
Du skyddar, stärker själ och kropp, 
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla!

3. Ja, Herre, tack att du igen
gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land,
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och jordens sår nu hela!


Text: Psaltaren 67, Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år) "Gud vare oss barmhärtig och mild", Johan Olof Wallin 1819 (40 år), bearb. A.H. 2012
Musik: Magdeburg 1524, alt. Helmut Hoeft

M Luther:

385 Tack, Gud, för ljusa morgonstunder

1. Tack, Gud, för ljusa morgonstunder,
tack, Gud, för varje nyfödd dag.
Tack, Gud, för alla livets under
ödmjukt tackar jag.

2. Tack, Gud, för alla goda vänner,
tack, Gud, för din förlåtelse.
Tack, Gud, om andras ord mej bränner,
hjälp mej för dem be.

3. Tack, Gud, för arbetsdagens möda,
tack, Gud, för varje glädje rik.
Tack, Gud, du låter toner flöda,
tack för skön musik.

4. Tack, Gud, för sorg som fostran ger mej,
tack, Gud, för varje vänlighet.
Tack, Gud, med gränslös kärlek ser mej
du i evighet.

5. Tack, Gud, att jag ditt ord fått lära,
tack, Gud, att du din Ande ger.
Tack, Gud, du är mej alltid nära,
vart jag mej beger.

6. Tack, Gud, din frälsning gäller alla,
tack, Gud, att också jag den fann!
Tack, Gud, din gåva vill jag kalla
att jag tacka kan! 

Text och musik: Martin Gotthard Schneider 1961 (31 år), sv. övers.

387 Sjung i stilla morgonstunder

Alt koral:

Alt. koral:

1. Sjung i stilla morgonstunder,
prisa Herren uppmärksam!
Se, han gör på nytt ett under:
kallar ljus ur mörkret fram!
Se, hans sol vår värld förgyller,
allt med liv och lovsång fyller!
Se, han ler i himlens sky,
varje dag hans nåd är ny!

2. Lär oss, Gud, vad oss är givet,
innan aftonen tar vid.
Lär oss du att välja livet,
medan det ännu är tid.
Än i dag du vill oss kalla,
snart kan mörker på oss falla.
Lär oss, medan dagen är,
följa Andens dragning här.

3. Gud, som skapat sol och stjärna,
dej vi sjunger tack och lov
för att oss du ville värna
medan vi i mörkret sov.
Lys och led oss, ljusets Fader,
tills vi myllas ner i rader,
väck oss så till morgon ny,
solsken utan aftonsky!

Text: Elias Blix 1891 (55 år) "Syng i stille morgonstunder", övers. A.H. 2013
Musik: Norsk folkmelodi, alt. Ludvig Mathias Lindeman, alt. Wolfgang Wessnitzer

E Blix:


L M Lindeman:

377 Den signade dag

 Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):

Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Koral från Boda:
 

Alt. dalakoral:  
 

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ner till oss komma,
må sprida sitt ljus ibland oss alltmer,
oss alla till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare!

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då frälsningens sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöng om att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
jag sätter mot satan till värn och försvar,
förtröstar på Frälsarens pina.
Det blod, som på korset till bot för oss rann,
har utplånat skulderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sej lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sej svingar,
så lyfter sej själen i innerlig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud,
när stunderna växlar och skrider,
så ska vi få styrka att hålla hans bud
och tålamod om vi än lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att inte dess afton ska stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
det må vi med allvar begrunda.
Då blir vi utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt
med allt vad han låtit oss äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till oss alla kan säga:
Gå in i din Herres glädje, gå in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi så ska hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.

Musik: Medeltida nordisk