362 När Kristus, Guds den Högstes Son

1. När Kristus, Guds den Högstes Son,
just skulle fara härifrån
att himlens glans och lovsång få,
han sa till lärjungarna så:

2. Jag far nu upp till Gud, min Far,
men stanna här i staden kvar
till dess ni får Guds Ande god
som Fadern lovar ger er mod.

3. I hjärtat gömde de hans tal,
där de i husets övre sal
endräktigt, enligt Kristi bud,
i bönen ropade till Gud. 

4. På pingstens dag vid timme tre,
då fick de Herrens under se.
En häftig vind kom ovanfrån
och fyllde huset med ett dån.

5.Eldstungor kunde de nu se,
av Andens gåvor fylldes de,
så de Guds ord förkunnade
och många språk nu talade.

6. Från många länder fanns där folk
som nu förstod dem utan tolk,
som hörde modersmålet sitt
när lösta tungor rördes fritt.

7. En del som redan kände dem
och visste väg till deras hem,
de sa: Hur ska man alls förstå
att olärt folk kan tala så?

8. Fast andra gjorde spe av dem:
Det är ju bara druckna män!
Men Petrus sa: Ge noga akt
på allt det som nu här blir sagt!

9. Från Joels bok han texten tog,
från Davids psalmer verser drog,
hans tal till deras hjärtan gick
och många annat sinne fick.

10. Ni män och bröder, sporde de,
hur ska vi bli befriade
från synden som vi fångats i?
Ja, säg, vad gör vi, säg det ni!

11. Men Petrus svarade: gör bot,
i Jesu namn ta dopet mot,
som gåva ni då Anden får,
för er och barnen löftet står.


12. De följde Petrus´ goda råd,
de trodde Kristus och hans nåd.
Tre tusen blev med tro och dop
upptagna i Guds kyrkas hop.

13. Guds Ande, du som skänks oss fritt,
låt oss vart syndaband bli kvitt
på Kristi sanna kyrkas vis,
Gud, Fader, Son och dej till pris.

Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.
Musik: Görlitz 1648