708 Bort till era dunkla trakter

1. Bort till era dunkla trakter,
bort, ni falska andemakter,
med ert svek, er orenhet,
ni som kan allt gott förställa
och den starkaste kan fälla
och var mänskas svaghet vet.

2. Starka är ni, ändå tvingar
er den Starkare och bringar
er ifrån ert byte bort.
Honom högg ni djupt i hälen
men besegrade ej själen
och han vände ont till gott.

3. Tacksamhetens lovsång tvingar
er till tystnad, när den svingar
sig till kraftens Gud och Far.
Era bilders makt är borta,
lögnen kommer helt till korta
inför lovsångens försvar.

4. I hans Namn jag kraften finner,
som er alla övervinner.
I hans Namn jag gömmer mig.
Inför tron och lovets sånger
skall ni flykta många gånger,
när till Gud de höjer sig.

5. Sist skall ni er slagna finna.
Ingenting skall mera minna
om det välde ni har haft.
Natten ljusnar, och på tronen
sätter sig då Mänskosonen,
fylld av godhet och av kraft.

6. Läkta, lättade och fria
ser vi Andens kraft förnya
sargad kropp och sårad själ.
Kroken lossas, hårda banden
löses av den milda handen,
som vet alla mänskors väl.

7. Bort går lögnens mörka andar,
halvhetens demoner blandar
grämelse med klagotjut.
Men från Kristi ögon glänser
godhet över alla gränser
mot Guds vänner – utan slut.

Text: Christian Braw (publicerad med tillstånd)

Musik: Henry Weman ("Fader, du som livet tänder")