1. Jerusalem, du högtbelägna stad,
till dej min längtan står!
Till dej min tanke ilar fri och glad,
till dej min ande trår!
Från jordens djupa dalar,
där dunkel döljer dej,
till dina ljusa salar
mitt hjärta lyfter sej.
2. Säg, vilka är väl de som strålar där
i klädnad vit som snö?
Det är de trogna som Guds helgon är
och fått i Herren dö.
Bland dem mej Herren skänker
ett rum i helig frid,
där ingen mera tänker
på sina tårars tid.
3. Profeter och apostlar ser jag där,
martyrer utan tal,
som Kristi kors i trohet burit här
i glädje och i kval.
De avstod egen vinning,
nu står de utan men
med strålar kring sin tinning
i Herrens klarhets sken.
4. Får jag en gång, av Herrens nåd upphöjd,
gå in i paradis,
mitt sinne fylls av salighet och fröjd,
min mun med lov och pris!
Halleluja min tunga
bär fram i helighet,
får Hosianna sjunga
en salig evighet.
5. Av jubelklang, av sköna instrument
och körer utan tal,
ja, av musik som ingen här har känt
vibrerar glädjens sal,
av stämmor i miljoner
där ingen stumnar mer,
av evigt nya toner
då Herren själv vi ser.
Text: Johann Matthäus Meyfart 1626 (36 år) "Jerusalem, du hochgebaute Stadt", sv. övers. C A Torén 1887, Edvard Evers 1903, Svante Alin 1903, Paul Nilsson (1914), A.H. 2012
Musik: Melchior Franck (1579-1639) tr. 1663
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar