10 Min Gud, när jag betänker

 

1. Min Gud, när jag betänker

vad du har gjort för mej,

den nåd som du mej skänker,

jag får ju allt av dej,

då blir jag hjärtligt glader,

då lockas lovet fram:

jag tackar dej, min Fader,

jag tackar dej, Guds Lamm.

2. Du döden för mej smakat,

du mina synder bar,

och över mej du vakat

i alla mina dar.

Vad hade av mej blivit

om du ej handlat så?

Om du ej nåd mej givit

jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig

och går till himmelen.

Jag njuter fröjd otalig

i Gud, min bäste vän.

Han själv ska mej bevara,

hans nåd är alltid ny,

och hotar någon fara

till honom får jag fly.

4. O, skulle jag då sörja

som har en sådan Gud?

Nej, hellre må jag börja

att höja lovets ljud.

Ja, Herren vill jag prisa:

hans nåd och trofasthet

ska bli min nya visa

i tid och evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb. 1986, 2017

Musik: Ur Hemlandssånger 1877

Sången skrevs ca ett år efter att folkskolläraren Frykman hade återvänt till hembygden Sunne efter att i yngre år verkat som lärare i Grums och Norrköping. Just 1876-1877 gick en kraftig väckelse fram över Sunne-bygden, och Frykman höll skola om dagarna och predikade kvällar och helger.

Samtidigt blev han sångförfattare, och alldeles särskilt blev han, som det har sagts, "den kristna glädjens sångare"; han ville ge uttryck för den frälsningsglädje som både han själv och så många nyomvända värmlänningar kände vid denna tid.

Inte minst gäller detta ovanstående lovpsalm, som alltså är en av Frykmans tidigaste sånger och trycktes i Wermlands Allehanda den 24 maj 1876. I fortsättningen komponerade han även ofta melodier till sångerna, men melodin till denna är skapad av signaturen "B" som ingen ännu har lyckats identifiera.

Så här kan psalmen låta med moderna instrument på Hönökonferensen, men de olika textdelarna är hopfogade med musiken på ett lite märkligt sätt jämfört med psalmboken (jag vet inte hur de får till det egentligen):