727 Den tro som Jesus famnar

1. Den tro som Jesus famnar,
som vandrar vid hans hand,
den tro varmed vi hamnar
i himlens fröjdeland,
den tron är stark och må
till offer sej bereda
och, vart Gud än må leda,
sin prövning väl bestå.

2. För vore tro att munnen
försäkrar att den tror,
fast hjärtat ej i grunden
har tagit mot Guds ord,
då funnes fromma nog,
då låge tron i tiden
och kunde hålla friden
med allt som i oss drog.

3. Men gör dej inga tankar
om tro i själen din,
om du med vilje vankar
i världens lustar in!
Vill du ha fred och ro
och slippa strider heta
mot synden, ska du veta:
du har alls ingen tro!

4. Den tro som vill med lämpa
och utan rustning fram,
den tro som ej vill kämpa
sin strid så mödosam,
den tron är död och kall,
ej värd att tro få nämnas,
den måste maktlös lämnas
i skam och syndafall.

5. Men om vår tro är liten,
så är den dock av Gud.
Stå därför stark i striden,
trots satans fredsanbud.
Vår tro den seger är
som övervinner världen,
som tyglar djärvt begären
och satan vika lär.

6. Tron kan väl också släckas
sist helt och hållet ut,
när viljan ej vill väckas
men viker bort från Gud.
Men vill du, fastän svag,
din Jesus aldrig släppa,
så står du som en klippa
mot storm och upprört hav.

7. Ja, hör, du svaga hjärta,
stå upp och fatta mod,
om än det kostar smärta,
ja, ära, liv och blod!
Om du vid korset är
hos Kristus alla stunder,
så ligger satan under
med hela mörkrets här.

8. Det är en sak att märka
till tröst i kampens tid:
de svaga ska Gud stärka
mitt i den största strid.
Ju värre det går till,
ju mera ska du vinna
och större styrka finna,
om blott du kämpa vill.

9. O du min lust och ära,
o Jesus, du är min!
Ditt tecken vill jag bära,
för evigt vara din!
Låt komma vad som vill,
må satan rycka, slita,
på Jesus vill jag lita,
för jag hör honom till.

Text: Hans Adolph Brorson 1735 (41 år) i "Nogle Psalmer om Troens Kamp og Sejr"