Alt. koral:
Alt. koral:
1. Jag nu den säkra grunden vunnit,
som håller hoppets ankar kvar.
Jag i min Frälsare den funnit,
den lades innan världen var.
När himmel och när jord förgår
orubbligt fast den grunden står.
2. Det finns en Far som sej förbarmar
mer ömt än någon fatta kan,
som väntar oss med öppna armar
och ångerfulla tar sej an.
En ständigt öppen famn jag vet,
den heter Guds barmhärtighet.
3. O djup av nåd som synder våra
i Kristi död begravit har!
Han läker såren, djupa, svåra
och är i domen vårt försvar.
För Kristi blod i evighet
ska ropa om barmhärtighet.
4. När i vad bäst jag velat verka
med goda gärningar i mängd
jag idel brister måste märka,
berömmelsen är utestängd,
men tröst mot all min skröplighet
jag har i Guds barmhärtighet.
5. På denna grund jag vill förbliva,
så länge jag i livet är,
från den ska inget mej få driva
så länge jorden än mej bär.
Sist sjunger jag i evighet:
O djup av Guds barmhärtighet!
Text: Johann Andreas Rothe 1722, 1727, sv övers Carl David af Wirsen 1889, bearb. A.H.
Musik: Hamburg 1690, alt. Balthasar König 1738
[Britt G Hallqvists version är bättre - och längre - men upphovsrättsskyddad; jag vet inte hur tillståndet är för youtube-klippet överst men det får stå kvar så länge]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar