290 Modern stod med krossat hjärta (Stabat mater)

1. Modern stod med krossat hjärta 
vid det kors där, full av smärta, 
Sonen led för syndig värld. 
Gruvlig ångest henne brände, 
och hon modershjärtat kände 
genomborrat av ett svärd. 

2. O hur sorgsen, hur bedrövad, 
övergiven, tröst berövad, 
var Guds moder i sin nöd! 
Vem kan fatta vad hon lidit
och hur hennes hjärta svidit 
under Sonens bittra död? 

3. Kan du stå vid hennes sida 
utan att med henne lida 
under folkets spe och hån? 
Kan du tårlös se den smärta, 
som nu sargar moderns hjärta, 
när hon ser sin käre son? 

4. För oss fallna mänskor plågad, 
smärtans kalk, till brädden rågad,
tömmer Sonen, ja, det sker!
Och vi hör nu mellan ropen 
av den grymma pöbelhopen
hur han till sin Fader ber. 

5. Jesus, du all kärleks källa, '
evigt ska ditt offer gälla, 
låt mej efterfölja dej. 
Må ditt kval allt ont förtära.
Att dej älska, att dej ära, 
lär din mor Maria mej. 

6. Låt alltmer mej lära känna
dina sår, låt dem sej bränna
in för evigt i min själ.
Du i smärta dej har vridit,
du för mej har döden lidit,
låt mej i din död få del.

7. Med din moder vill jag gråta.
För att kunna oss förlåta
syndens straff för oss du bär.
Låt vid korset mej få dröja,
ödmjukt där jag knä vill böja,
tillbe med din moder kär.

8. Jesus, nådens källa rika,
ser du mina krafter svika,
hjälp mej du att härda ut.
Låt mej leva till din ära,
ödmjukt jag mitt kors vill bära,
tålig intill livets slut.

9. Du som lidit sådan smärta,
tänd din kärlek i mitt hjärta
med ditt kors och med ditt blod.
Var mej när i varje fara,
mej från evig död bevara,
du min Frälsare så god.

10. Lär mej du att seger vinna,
i din seger hjälpen finna
också i min sista nöd,
så att fri från syndabanden
jag får nå de sälla landen
där det ej finns någon död