380 Upp, vakna, ni människor alla

1. Upp, vakna, ni människor alla! 
Det lider mot domedag. 
Basunen ska snart er kalla 
till dom efter Herrens lag. 
Och människans Son ska komma 
i ära och härlighet 
att döma onda och fromma 
i helig rättfärdighet. 

2. Se, uppbrottets tid är nära 
och döden oss budskap bär: 
nu hjälper ej glans och ära, 
den rike står maktlös här. 
Vår ungdom, vår kraft och hälsa 
förgår, och vårt liv är kort. 
De kan oss mänskor ej frälsa,
vi kallas till domen bort. 

3. Upp därför, ni människor alla, 
som lever i nådens tid, 
låt stolthet och högmod falla, 
nu gäller det själens frid. 
Ty den som sej gärna vill tänka 
ett saligt liv hos Gud, 
sitt liv åt Herren ska skänka 
och lyda hans helga bud. 

4. Guds ord är oss människor givet 
av nåd och barmhärtighet, 
att vara vårt ljus i livet, 
i döden vår salighet. 
Om ordet vi troget gömmer, 
det skänker oss hjälp och stöd, 
men om vi ovist det glömmer, 
vi lever i skuld och nöd. 

5. Ty den som Guds ord fått höra 
och sanningen dock försmått, 
som bättring ej velat göra 
och levat i synder blott, 
för sen ska hans ånger vara, 
när domen en gång är fälld, 
för då ska Kristus förklara: 
Gå bort till en evig eld!

6. Jag hungrade, säger Herren, 
då räckte du ej ditt bröd. 
Jag törstade, du gick fjärran 
och aldrig en dryck mej bjöd. 
Du såg mig av sorger slagen, 
sjuk, hemlös och naken gå. 
Jag var i fängelse tagen. 
Du sökte mej ej ändå. 

7. Och du ska förgäves svara: 
Jag kände ej, Herre, dej. 
När såg jag i nöd dej vara? 
När sökte du hjälp hos mej? 
Då ska du få höra orden: 
Gå bort till de dömdas ort! 
Vad ej du den minste gjorde, 
har inte för mej du gjort. 

8. Hjälp, Frälsare, och bevara 
din dyrbara egendom, 
att vi ej må vilse fara 
och drabbas av sådan dom. 
Än varar ju nådatiden 
och den som ger nåd är du. 
Må innan dagen är liden 
vi finna din frid ännu. 

9. O salighet utan like, 
o ljuvliga frid och ro, 
som råder i himlens rike 
där en gång ditt folk får bo! 
Så lär oss att helt försaka 
all jordisk fåfänglighet,
ja, lär oss att be och vaka, 
var hos oss i evighet!

Text: Tysk 1545, till svenska 1572