353 Nu får din tjänare i frid

 


1. Nu får din tjänare i frid
från världen fara,
för att hos dej till evig tid
lycklig vara,
som ditt ord har lovat mej
- min död en sömn har blivit.

2. Guds ende Son, min Frälsare
jag nu har skådat.
Att jag min Herre skulle se
Gud mej bådat.
Han det rätta livet är
och nåden mitt i nöden.

3. Se, alla människor kan få
hos honom frälsning.
Och ut i världen skall nu gå
fridens hälsning
genom Herrens eget ord
som kallar till Guds rike.

4. Sitt ljus bland folken han allt mer
nu låter skina.
Sin frid och härlighet han ger
åt de sina.
Han är alltid hos sitt folk,
han är dess fröjd och glädje.

Text: Simeon (Symeon) i templet, Martin Luther 1524 (41 år) "Mit Fried und Freud ich far dahin", Lars Stenbäck 1865, A.H. 1994
Musik: Martin Luther 1524 (jfr J S Bachs Cantata (BWV 125) och Haeffners utjämnade variant från 1820 - Bachs pigga musik bygger faktiskt också ofta på en rätt utjämnad melodi - jfr även Dietrich Buxtehudes orgelstycke och Vallerius´ koralvariant från 1697)

Denna Luther-psalm som bygger på Simeons lovsång ("Nunc dimittis"), som i tidegärden beds/sjungs vid varje aftonbön (completorium) inför sänggåendet, som ju ofta betraktats som en liten dödsberedelse. (Jfr den svenska kvällspsalmens "men om det stilla dödens bud / i denna natt jag hör"). Psalmen översattes till svenska 1572 och fanns med både i Göteborgspsalmboken 1650 (under rubriken "Om döden och domen") och i 1695 års psalmbok (under rubriken "Begravningspsalmer"). 

När Wallin mycket kraftigt bearbetade texten för 1819 års psalmbok, tog han fasta just på psalmens användning som dödsberedelse- och begravningspsalm, men fjärmade sej samtidigt från Simeons lovsång och Luthers tolkning av denna. Inte minst det globala perspektivet, missionsperspektivet, försvann. Jämför den äldre och den yngre svenska texten på Wikisource!

Onekligen tillförde dock Wallin goda uppbyggelsemoment, t.ex. det paulinska "Jesus, Jesus är mitt liv / och döden är min vinning". Ändå har jag valt att gå tillbaka till den äldre versionen och utgå från en bearbetning av Lars Stenbäck som är mycket mildare än Wallins, samt att i inledningsorden knyta an direkt till Simeons uttryck "Nu låter du din tjänare gå hädan, i frid, efter ditt ord".