360 Gud låter sina trogna här

1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.

5. O Herre Gud, var mild och god
när vi med döden strider,
din Ande give kraft och mod
i alla världens tider,
så sjunger vi med gott behag
Guds änglars sång den stora dag
som vi med fröjd förbidar!

Text: v. 1-4 Georg Reimann d. 1615 "Aus Lieb lässt Gott der Christenheit", sv. övers. och kompl. v. 5 Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Gud låter här sin christenhet", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2013
Musik: Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år)

Denna psalm har länge varit stående "Mikaelipsalm" och förekommer nu i fjärde svenska psalmboken på raken, fast i en bearbetad version version - eller rättare sagt i två (se även Guds änglar är hans sändebud). Den är till största delen skriven av retorikprofessorn i Königsberg, Georg Reimann, men slutversen är tillfogad av Jesper Svedberg som först översatte psalmen till svenska. Och alltsammans är bearbetat av Wallin och ytterligare något litet ett par hundra år senare (i Svenska psalmboken av Frostenson, här av mej).

Istället för Reimanns/Svedbergs i varje vers upprepade "Nu är de helga änglars dag" gjorde Wallin ett slags kyrklig ålderstrappa, där änglarna sägs följa oss från "vår barndomsdag", "vår ungdomsdag", "på ålderns dag", "på dödens dag" allt intill "den stora dag / som vi med fröjd förbida".  

J Svedberg:

M Luther: