356 Du morgonstjärna mild och ren

EN ANDLIG BRUDVISA OM DEN TROENDE SJÄLENS FÖRENING MED KRISTUS, SIN HIMMELSKE BRUDGUM

1. Du morgonstjärna, mild och ren,

Guds nåds och sannings klara sken 

som glans åt jorden givit! 

Du Davids son av Jakobs hus, 

mitt hjärtas fröjd, mitt ögas ljus, 

min kärlek har du blivit! 

Ärlig, 

härlig

och begärlig, 

oumbärlig,

utan like, 

ge mej glädjen i ditt rike! 

2. Du pärla skön som gör mej rik, 

Marias son, Gud Fader lik, 

min Frälsare, min Konung! 

Välkommen i mitt hjärterum, 

din kärleks evangelium

är idel mjölk och honung! 

Rör mej,

hör mej!

Hosianna!

Himmelskt manna

är ju orden 

som du talar än på jorden. 

3. Nu i mitt hjärta lys och skin, 

du klara jaspis och rubin, 

med all din kärlek blida. 

Ja, låt mej känna att jag är 

en lem i din församling kär,

en vingren i din sida. 

Saften,
kraften,
blad som grönskar
jag mej önskar,
frukt att bära.

Jag vill evigt bli dej nära.

4. Pris vare Gud, som ser mej nu 

när dina milda ögon du

så vänligt mot mej vänder.

O Jesus Krist, din kropp, ditt blod,

ditt ord, ditt liv, din Ande god,

ny låga i mej tänder.

Dra mej,

ta mej

in i famnen,

trygga hamnen

dit jag ilar

och i dina armar vilar.

5. Det är min största fröjd och ro,

att den som är mitt A och O

och mej sin Ande sänder

ska föra mej till paradis,

där jag av glädje till hans pris

ska klappa mina händer.

Amen,

amen,

du min krona,

mej förskona

från att mista

dej, mitt första och mitt sista. 

Text och musik: Philipp Nicolai 1597 (41 år), sv. övers. A.H. 30-31/1 2016 (Kyndelsmäss)

När Philipp Nicolai, en gång när livet bokstavligen var pest, skrev sin underbara kärlekssång till Frälsaren "Du morgonstjärna, mild och ren" (i Sverige ofta sjungen till Jul och Kyndelsmäss), inspirerad av Psaltaren 45 och Höga Visan (därav den i översättningarna ofta alltför dämpade erotiken), berättas det att han blev så uppslukad av skrivandet att han kom fyra timmar för sent till middagen. Förmodligen höll han då på minst åtta timmar sammanlagt, och det var inget dåligt dagsverke (särskilt om han komponerade "koralernas drottning" samtidigt).

När jag under Kyndelsmässohelgen 2016 nyöversatte psalmen utifrån orginalet (jo det där om de himmelska applåderna har jag hämtat där!) så hade jag lyckligtvis redan ätit middag, för det tog nog nästan fyra timmar med alla försöksformuleringar och ändringar. Det har påpekats att varje strof i hans psalm - Nicolai uppfann versmåttet själv! - liknar en nattvardskalk om texten centreras istället för vänsterställs, så då testade jag att här i Stora Nätpsalmboken låta texten se ut just så. Fina kalkar blev det, eller hur?

Jag tog mej lite större friheter en eljest med strof tre, där författaren egentligen kallar sej "ett revben i din sida" med anspelning på hur Eva enligt Första Moseboken skapades runt ett revben taget från Adam, Själv skrev jag "en vingren i din sida" med anspelning på liknelsen om vinstocken och grenarna (Joh. 15) men också med anspelning på Psaltarens bild av hustrun som en fruktsam vinstock (Psalt. 128). Slutet på strofen formulerade jag mer i anslutning till den bilden än till Nicolais original, men med tanke på vilka friheter som övriga översättare tagit sej anser jag mitt tilltag fullt ursäktligt.

Oscar Lövgren formulerar psalmens tillkomst- och brukshistoria så här (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 450f): 

"Det berättas att författaren en morgon - det var under den stora pestens tid - var mycket nedstämd till sinnes. Men plötsligt vändes hans tankar bort från död och trångmål till Frälsarens kärlek och himmelrikets salighet. Han började skriva på denna sin psalm och gick så helt upp i detta arbete att han glömde allt omkring sig och kom till middagen fyra timmar senare än vanligt. Men så hade han också åstadkommit en psalm av bestående värde. Den svenska översättningen utfördes av Petrus Jonae Angermannus i En Christlig Brwdasång, tryckt i Rostock 1604. Den översattes till ett bröllop. I Tyskland har psalmen använts dels som bröllops- och nattvardspsalm, dels som dödsberedelsepsalm. I 1695 års psalmbok infördes den under julpsalmerna. I södra Sverige blev det vanligt att den sjöngs på juldagen, medan offrandet för det lägre prästerskapet och kyrkobetjäningen skedde. Och allmogen ansåg sig på många orter inte rätt ha firat sin juldag, om den inte fått sjunga denna psalm. Denna text bearbetades av Johan Ludvig Runeberg för Förslag till Svensk Psalmbok 1857. I Förslag till reviderad psalmbok 1911 fick texten ytterligare justering. Melodin, kallad "koralernas drottning", trycktes samtidigt med texten och tillerkännes Nicolai, även om vissa delar av den finns i en melodi till en psaltarpsalm från 1538. (Emil Liedgren: Vox angelica, 1917)."

P Nicolai: