304 Gravens mörker övertäckte

1. Gravens mörker övertäckte
himlens Konung, Herren Gud.
Tvenne dagar sorgen räckte,
tredje dagen glädjens bud
kom till sorgsna vänner fram:
Jesus, som på korsets stam
måst för världens synder blöda,
är uppstånden från de döda!

2. Se, i morgonstunden klara
han vid tomma graven står!
Magdalena först skall vara
den som Mästarn höra får:
"Bär till bröderna mitt bud,
till min Gud och eder Gud,
till min Fader skall jag fara,
han skall eder Fader vara."

3. Vid Tiberias´ gröna stränder
står han sen i gryningen,
efter nattens mörker vänder
brödraskaran dit igen.
Milt till deras nöd han ser,
fisk och bröd de trötta ger,
ömt till deras hjärtan talar
och i kärlek dem hugsvalar.

4. Och på Oljeberget höres
sist hans röst välsignande.
Fjärran bort av skyn han föres,
honom kan de mer ej se.
Men osynlig dock han är
hos dem som har honom kär.
Och en gång han kommer åter
och sin himmel dem upplåter. 


Text: N F S Grundtvig 1832 (49 år), Lina Sandell 1859 (27 år)
Musik: Henrik Rung