707 Gå varsamt, min kristen

1. Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång! 
Den vägen är smal och den porten är trång 
som leder till livet, och de äro få 
som finna den vägen och vilja den gå. 

2. Man bygger sig själv en bedrägelig bro 
av otrogen kärlek och kärlekslös tro. 
På den vill man komma till himmelens port, 
men faller, och fallet blir evigt och stort. 

3. Man tror ej att vägen kan vara så smal, 
som leder till bröllop i himmelens sal. 
Man vill den i ostörd bekvämlighet gå, 
ej världen försaka, ej synden försmå. 

4. Men nej, man bedrar sig, man löper ej rätt. 
Till hemmet i himlen det går ej så lätt. 
Den vägen är smal som till salighet bär, 
och uppfylld av törne, av kors och besvär. 

5. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, 
i bön och i vaksamhet vandra därpå. 
Blott ett steg på sidan dig bringar i nöd, 
din köttsliga frihet är andelig död. 

6. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, 
att icke bedåras av högmod och flärd, 
allt själviskt och syndigt försaka i grund 
och hålla sig redo att lida var stund. 

7. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod, 
som styrker till dagelig bättring ditt mod. 
Ja, fly för ditt liv undan synder och last, 
bed Gud att han gör din utkorelse fast. 

8. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår, 
och kraft till din vandring av honom du får. 
Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv. 
Han giver dig nåd till evinnerligt liv.

Text: Olof Kolmodin 1742 (52 år), finlandssvensk bearb. 1869
Musik: Svensk-norsk folkmelodi