1. Du segern oss förkunnar,
du oss förlossat har.
Dej prisar våra munnar,
o Jesus, vårt försvar.
Du dödens udd har krossat
och gravens bommar lossat
och livet fört därut.
2. Du träder fram i ära
och världen fylls av ljus.
Dess strålar tröst kan bära
till själva dödens hus.
Fröjd är i änglars boning,
på jorden fröjd, försoning
och ett odödligt hopp.
3. Ej graven oss förskräcker,
den var din bädd också.
Din milda hand oss räcker,
hur djupt vi vila må.
Den som i livets skiften
har följt dej, blir ur griften
upptagen i din famn.
4. Så lär oss leva, lida
som du och dö din död;
låt oss din hjälp få bida,
i kampen var vårt stöd.
Blott den som delar striden
ska dela segern, friden
och himlens ro med dej.
5. När, Herre, du oss väcker
den sista morgonväkt
och du din hand utsträcker
att döma jordens släkt,
ljuvt ska din stämma klinga
och oss ditt budskap bringa
att ingen död mer är.
Text: Erik Gustaf Geijer 1812, bearb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar