267 Du går, Guds Lamm, du rena

1. Du går, Guds Lamm, du rena, 

oskyldiga och milda, 

att oss med Gud förena 

som förr från Gud var skilda. 

Ditt hjärta bär vår sveda, 

att våra hjärtan freda. 

Pris vare dig, o Jesus! 

2. Du såg de hårda banden, 

de fasansfulla öden. 

Bedrövad var dig anden, 

bedrövad intill döden. 

Ditt eget kval du kände, 

men tyngre vårt elände. 

Pris vare dig, o Jesus! 

3. Att kunna oss välsigna 

du låter dig förbanna. 

De tyngda skuldror digna, 

blod droppar från din panna. 

Den kalk, som vreden rågar, 

du ensam tömma vågar. 

Pris vare dig, o Jesus! 

4. Fast änglars legioner 

din bön kan nederkalla, 

fast över himlatroner 

ditt ord förmår befalla, 

du villig bojan tager 

och tålig bördan drager. 

Pris vare dig, o Jesus! 

5. Men Gud, som dig ej skonat, 

min synd mig nu förlåter. 

Befriat och försonat 

mitt hjärta lever åter. 

Mitt hjärta jag dig giver 

och din för evigt bliver. 

Pris vare dig, o Jesus!

Text (=SvPs1986:136) Christoph Christian Sturm 1780 ? (40 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542