214 Den gamle Adam sej med mänskofruktan plågar

1. Den gamle Adam sej

med mänskofruktan plågar.
Bekänna Kristi namn

är mera än han vågar.
Men denna feghet svår

vi undertrycka må
och bedja Gud att vi

frimodighet ska få.

2. Guds vittnen ska av nåd

i rikligt mått belönas,
med livets krona de

i himmelen skall krönas.
Men du som alltid är

så aktsam om ditt skinn
ska aldrig tro att du

kan smyga dej dit in.

3. Den gamle Adam vill

ej världens gunst försaka,
går fram ett litet steg

och så ett steg tillbaka.
Han ängslas och han räds

för allting utom Gud,
han vill nog synas from

men tummar på Guds bud.

4. Vad Jesus för oss gjort

får många aldrig veta,
bland allsköns budskap de

förgäves måste leta.
Att för vår frälsnings skull

Guds Son till världen kom,
tycks ingen anse värt

att säga något om.

5. Han höll sej ej för god

att vårt elände bära,
han miste för vår skull

all heder och all ära,
det straff vi skulle få

tog han som helig är
- men säg den människa

som håller honom kär.

6. Märk: "den som för mej blygs,

för honom ska jag blygas",
det av vår Frälsare

i Skriften klart betygas.
Gud skrive detta in

med eldskrift i vår själ
- o att vi denna dag

besinnade vårt väl.

7. Då skulle vi ej se

åt någon annan ära
än att i Jesu spår

vårt kors med trohet bära.
Då blev hans börda lätt,

hans ok blev milt och sött,
man blev då ej så fort

på himlavägen trött.

8. Den väg Guds Son oss lärt,

den må vi alltid följa
och aldrig någonsin

med ord och gärning dölja.
Ty många vaknar upp

ur säkerhetens natt,
om varje litet ljus

på staken nu blir satt.

9. Stå upp! Nu är det dags

att sej till Herren vända,
att sin försumlighet

och Jesu nåd bekänna!
Ty vad betyder väl

vår livstids korta ve,
mot glädjen att till slut

vår Frälsare få se!

Text: Hans Adolph Brorson, A.H. 1991
Musik: Fäbodpsalm från Sollerön ("Visa från Utanmyra"), alt. A.H. 1991