måndag 18 januari 2010

702 Närmare, Gud, till dej





1. Närmare, Gud, till dej,

närmare dej!
Om det än blir ett kors
som lyfter mej,
sjunger jag inom mej:
närmare, Gud, till dej,
närmare, Gud, till dej,
närmare dej!

2. Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken,
blir än min huvudgärd
hårdaste sten,
skall jag dock drömma mej
närmare, Gud till dej...

3. Där skall all nåd du gav
stå för min syn
såsom en stege, rest
upp emot skyn.
Änglar där vinkar mej
närmare, Gud, till dej...

4. Vaknad jag reser glad
stenen så hård
såsom mitt Betel upp,
minnet till vård.
Natten ju förde mej
närmare, Gud, till dej...

5. Sist, när jag ställa får
uppåt min färd
och jag har bakom mig
jordlivets värld,
viskar det än i mej:
närmare, Gud, till dej...

Text: Sarah Flower Adams 1841 (36 år) "Nearer, my God, to Thee", sv. övers. Emanuel Linderholm 1912 (40 år, Titanic-året), ngt bearb 1986 och 2012.
Musik: Lowell Mason 1856 (64 år), från början skriven i 6/8-takt enligt körsången nedan:




Sarah Adams var i samtiden känd som författare till ballader och dramatiska dikter. Hennes dramatiserande begåvning syns även i denna psalm, som i vers 2-4 tydligt anknyter till patriarken Jakobs upplevelse vid Betel, där han enligt 1 Moseboken 28:10ff sov med huvudet lutat mot en sten och drömde att han såg en stege som änglar gick upp och ner på. När han vaknade utbrast han: "Herren är förvisso på denna plats, och jag visste det inte!" Så reste han upp sin hårda "kudde" till en minnesstod och kallade platsen Betel=Guds hus.

File:El sueño de Jacob, by José de Ribera, from Prado in Google Earth.jpg

Efter Titanics undergång spreds uppgiften att denna psalm skulle ha varit den sista fartygsorkestern spelade - att den skulle ha hörts ända tills fartyget sjönk. Andra har dementerat uppgiften, men den har i vart fall gjort att psalmen alltfort förknippas med Titanic-olyckan. Och uppgiften torde definitivt ha föranlett att Emanuel Linderholm översatte den till svenska just 1912 (annars fanns den faktiskt på svenska redan tidigare); den utgavs också detta år i ett separattryck där den angavs vara "Titanics dödshymn". Många har både dessförinnan och därefter önskat den till sin begravning, men den är även väl värd att sjungas "mitt i livet".


Sarah Adams:

Lowell Mason:

Inga kommentarer: