söndag 31 januari 2010

321 Han lever! O min ande, känn



1. Han lever! O min ande, känn
din Herre och din Gud igen!
Han lämnat har sitt vilorum
och rösten höres, som var stum,
och handen räckes, som var kall.
Han lever, och du leva skall!

2. Han framstår i sin härlighet,
och över tid och evighet
går upp rättfärdighetens sol.
Han lever! Himlen är hans stol
och jorden är hans fotapall.
Han lever, och du leva skall!

3. Så hör hans röst och tag hans hand,
du främling från ett bättre land,
som prövas här en liten tid,
lyft upp ditt huvud, känn med frid
att prövotiden snart är all.
Han lever och du leva skall!

4. Hans ledning följ, och jämn och ljus
blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och saligt hopp
fullborda här ditt vandringslopp
och sedan i hans armar fall.
Han lever, och du leva skall!

5. Och du som är i synden död:
vak upp, stå upp, som Herren bjöd.
Botfärdig kom och trogen bliv,
så äger du i honom liv
förutan död och syndafall.
Han lever, och du leva skall!

6. Och världar skall förgås till slut
och stjärnor måste slockna ut
och himlar störta med vår jord,
men dig som litat på hans ord
ej når förgänglighetens svall.
Han lever, och du leva skall!

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb. (v 5)
Melodi: Svensk, "Madesjöhandskriften" 1694-95

Inga kommentarer: